- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
167

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

begynt att hvissla för att ej behöfva komma i frestelse att
säga något.

»Du skall slippa att få något kraf - - jag hoppas
du ursäktar att jag lånade ditt namn — — men mitt dugde
ju inte. Växeln skall emellertid inlösas, trots det att jag
ej mottager ditt vänliga erbjudande.»

Efter att ha sagt detta, öppnade baronen häftigt
dörren och gick ut i tamburen utan att säga ett ord mera.

Grefven hörde honom taga på sig öfverrocken och
betjenten öppna åt honom. Han satt orörlig kvar i
gungstolen och fortfor att dämpadt hvissla den ena melodien
efter den andra. Det föreföll dock af ögonens uttryck,
som om han drogs mellan tvänne meningar inom sig själf.
Hvad skulle Vahlenstjerna taga sig till? Skulle detta att
han lämnades utan hjälp föra honom allt vidare på
brottets och vingleriets bana eller skulle motgången uppväcka
hans energi och tvinga honom att börja ett annat lif?

Nå, hur som hälst, von Reiers ansåg sig icke kunna
lyda den röst, som bjöd honom att med några försonande
ord kalla den bortgående tillbaka och söka bringa honom
på bättre tankar - - om han gjorde det, hvem
garanterade för, att icke Vahlenstjerna skulle bemöta honom
lika spotskt och lågsinnadt som förut - -

Grefvens tämperament var nog för närvarande sådant,
att det var motbjudande för honom, att på detta sätt
skiljas från en, som dock en lång tid varit hans vän, fastän
han syntes på ett »skamlöst sätt ha missbrukat denna
vänskap, men att underkasta sig en ny kränkning af det slag,
som han nyss blifvit utsatt för, det ville han icke.

Han satt lugnt kvar därinne, under det han hörde, att
tamburdörren stängdes efter den andre.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0515.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free