Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon var klädd i en elegant morgonrock. Det långa
guldgula håret flöt upplöst längs ryggen i svallande, obundna
vågor och ansiktet bar den friska skärhet, som en kraftig
tvagning efterlämnar på en känslig hud.
Baronen stannade förtjust vid den vackra synen. Han
kände nästan hjärtklappning af sinnlig tillfredsställelse,
trots det att hans hjärna nu var så fyld med den pinande
pänningeknipans prosaiska omsorger.
Ninni vände häftigt på hufvudet åt det håll, hvarifrån
hon hörde dörren öppnas. Hon såg inte ut att bli
synnerligen glad, när hon upptäckte hvem det var, som kom
så där utan vidare. Tvärtom, hennes koketta spegelmin
fick ögonblickligen en tillsats af högdragenhet.
»Är det du, som kommer som en tjuf», sade hon en
smula buttert - - »nå», fortsatte hon vänligare, »du
kommer som om du vore kallad.»
»Hur så?»
Han gick fram till henne och tryckte en lätt kyss på
hennes hals. Hon lät honom hållas, synbarligen dock
mycket likgiltig för hvad han gjorde.
»Jo, jag behöfde femtio kronor just nu - - Du har
väl åtminstone så mycket på dig.»
Hon yttrade det i en så obesvärad och lätt ton som
om det gällt en femtiöring. Hon fortsatte med sin
toalett framför spegeln.
På samma gång hennes ord gaf ett uppslag, det vill
säga direkt införde samtalet på det ämne baronen
åsyftade, och han därför hade anledning att känna sig belåten
så väckte dock hennes så nonchalant framkastade fråga
en erinran om allt hvad hon bedt om förut, och i denna
stund, anfäktad som han var af den oerhördaste ängslan
hur allt skulle kunna ordnas, kändes honom därför denna
tanke ytterst obehaglig. Och det där försmädligt satiriska
humöret, som obetvingligen trängt sig på vid samtalet hos
grefven, fick äfven nu makt med honom.
Han satte sig ned på en stol strax invid henne och
började, helt omotiveradt, gapskratta med full hals.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
