- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
171

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sextonde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Ninni vände sig förvånad mot honom. Hon kände sig
sannerligen djupt sårad af hans beteende. Och därtill
kom, att hon alltid strax innan hon skulle fara till
varietéen var gränslöst närvös, hvilket naturligtvis förstärkte
hennes otålighet. Hur skulle en sammandrabbning
mellan dessa bägge i denna stund sluta?

»Hvad i jessu namn skrattar du åt?» frågade Ninni
häftigt och så argt att uttrycket höll på att öfvergå
råhet.

»Åt att du behöfver femtio kronor ... ha ha ...»

»Är du drucken, så kan du gå din väg», afbröt hon
honom.

»Drucken... nej visst inte ... jag är vid gud alldeles’
nykter ... för nykter, kanske ... men jag tyckte ändå
att det här var åtskilligt lustigt.»

»Lustigt?»

»Ja, ser du, jag har själf inte ett öre.»

»Det tycker jag du borde gråta åt i stället», svarade
hon hånfullt.

»Men hvad värre är», fortsatte han i den där
raljerande tonen, »polisen slår efter mig.»

Han ljög för att göra det mera effektivt.

Hon ryckte till som om hon blifvit stucken af en nål.
Det var naturligtvis skämt, men omöjligt var det ju inte
- - det kunde ju ha något samband med hans dåliga
affärer, hvilka hon nu nog fått lära att känna till. Men
ordet polisen väckte alltid något ytterst pinsamt hos henne
— — hon hade svåra synder på sitt samvete - -

»Då borde du inte springa hit och gömma dig»,
fortsatte Ninni i samma ton som baronen.

»Hvarför inte?»

»Emedan jag utlämnar dig obarmhertig.»

»Det tror jag inte.»

»Hå hå, hvarför tviflar du på det?»

»Så mycket som jag gett dig se’n vi blefvo
bekanta - -»

»Åh, det lär väl inte vara några rikedomar. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0519.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free