- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
187

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ville fira sin lilla solo-orgie, utan tvifvel den sista af det
slaget, i ett stort rum där han hade sitt praktfullaste
möblemang - - ett möblemang, som icke längre var hans,
utan hvilket han måst ge i pant för en skuld. Men nu
ett ögonblick var det åtminstone hans och han ville sitta
därinne.

När betjenten fullgjort befallningen, kastade baronen
fram helt apropå:

»Har det icke varit någon och sökt mig?»

»Nehej, - - väntar baron någon?»

»Ja, möjligen - -»

Han såg på John och försökte le, men det låg
någonting så hemskt däri att betjenten ryste, utan att veta
hvarför.

»Kommer det någon och frågar efter mig, så säg, att
jag inte är hemma.»

»Jaha - -»

»Låt mig nu vara ensam en stund - - >

Betjenten gick med dröjande steg. Sådan hade han
aldrig sett sin husbonde förr. Hvad betydde det
egentligen?

Så fort baronen blifvit ensam började han tömma de
uppkorkade vinbutäljerna. Han följde ett lika plötsligt
som raffineradt infall, då han lade revolvern bredvid
flaskorna, så att hans ögon hvarje ögonblick kunde falla på
den - vinflaskor, den stormande lifsglädjens
representanter - - revolvern, en representant för den svarta
döden.

Sedan gick han och låste hvarje dörr, som ledde till
rummet, där han befann sig, samt lät nycklarna sitta i.

När han företagit dessa dramatiska säkerhetsåtgärder,
slog han sig ned i den bekväma länstolen invid bordet
och började dricka ut det ena glaset efter det andra. Han
visste egentligen inte hvarför han drack, det skedde rent
mekaniskt. Det var åtminstone ett ögonblicks lindring
från kvalen, så länge han kände de alkoholstarka
dryckerna rinna ned för strupen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0535.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free