Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sjuttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han tömde det ena glaset efter det andra. Tankarna
började allt mer att stå stilla. Han försjönk i ett slags
dåsande omedvetenhetstillstånd. Hvad som skulle ske, hvad
slut som den situation, i hvilken han nu befann sig, skulle
taga, det reflekterade han ej det minsta öfver. Han visste
egentligen ingenting annat än att han drack starka,
präktiga viner, som gaf en behaglig domning åt hjärnan och
värmde det blod, som nyss börjat kallna under intrycket
af en förfärlig fruktans dystra reflektioner.
Då och då föll blicken på revolvern. Han tog helt
nonchalant den i hand, spände hanen och lät den
försiktigt falla ned igen. Det såg ut som om han velat träna
sig, vänja sig vid en intim beröring, för att han sedan ej
skulle tveka, när det gälde på allvar — -
Närmare en timma förflöt på detta sätt - - han
skulle just föra ett stort glas champanj till läpparna, då
tamburklockan ringde — —
Baronen kastade hufvudet bakåt med en rörelse, som
uttryckte både undran och trotsig beslutsamhet, händerna
började att skälfva, så att han måste sätta ifrån sig
glaset, och ansiktets blekhet stegrades till en nyans i
askgrått.
Hvem var det? Han lyssnade med öronen så spända,
att han kunnat uppfånga en knappnåls fallande mot
golfmattan. Han kände, hur hjärtat dunkade i bröstkorgen.
Han hörde genom dörrarna då och då några enstaka,
aflägsna ljud af ett samtal. Det var betjenten, som
resonnerade med den eller de besökande. Hvilka kunde
det vara?
Han hörde en dörr, som från tamburen ledde till
rummet intill det, i hvilket han befann sig, öppnas - - och
nu hörde han orden, som uttalades, fullständigt tydligt.
»Vi gå icke förrän vi genomsökt våningen fullständigt
— — det är både vår plikt och vår rättighet», hörde han
en alldeles främmande röst säga.
Det var alltså den fruktade - - polisen - - det
kunde ej vara någon annan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
