Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Brun, hvars närvösa fantasi genom den oafbrutna
spelkampens spänning var ytterst upphetsad, hade oaktadt sin
medfödda kallblodighet ej med lugn kunnat mottaga
underrättelsen om baronens själfmord. Ninni, som gaf akt
på honom, såg att han var ovanligt blek hela aftonen.
Skådespelarn kunde ej köra bort tanken, att det ändock
var han, som vid spelbordet intagit största delen af de
summor, som baronen förlorat. Själfmördarens skugga
förföljde honom på ett ytterst obehagligt sätt. Han tyckte
sig liksom i en vision se den olycklige mannen med
hålet efter en kula i tinningen sitta på en stol vid bordet
och med feberglänsande ögon söka infånga
pänningehögarna ...
Det var Brun, som otåligt yrkade på att spelet skulle
sluta tidigare än vanligt ... han måste i sällskap med
några vackra kvinnor försöka att drifva bort sina
obehagliga fantasier.
»Är du ledsen?» frågade han Ninni ironiskt, när han
tog afsked. Cynismen måste ändå sticka fram ibland.
Ninni vände honom ryggen utan att svara. Hoppet
om att det förnämligast var för hennes skull, som
baronen tagit lifvet af sig, ingaf henne ännu en smula
högtidliga känslor, hvilka gjorde henne indisponerad för
skämt.
Hon gick in i sängkammaren och slängde dörren igen
efter sig, innan hon ens brytt sig om att taga godnatt af
alla spelgästerna.
Hon ref af sig kläderna i en förfärlig brådska - -
hon kände ett behof af att krypa ned under täcket och
gömma sig - -
Den plötsliga underrättelsen om baronens själfmord
började nu, sedan hon blifvit ensam, att värka i högsta
grad obehagligt. Det upprörde hennes fantasi till det
yttersta och letade fram hvarenda vek känsla, som ännu
hvilade på botten af hennes befläckade själ — —
Hon knep ihop ögonlocken - - hon tyckte att hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
