- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
211

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hans skor, som trampade på de eleganta mattorna, voro
dock stora och grofva.

Hurudana underkläder har han och är hans kropp
snygg - -? Det var en tanke, som oupphörligt förföljde
Ninni. Så fort hon kunde, utan att han allt för mycket
märkte det, fäste hon blicken skarpt på hans hals och
händer - - de voro värkligen rena - - och händerna
öfverraskande hvita, om också litet grofhudade.

»Stig på!» ropade hon, när hon såg, att han drog sig
att gå in i sängkammaren.

Han gick dit in. Han såg den stora sängen och den
stora spegeln och de stora lamporna och de frivola
taflorna och all den raffinerade lyxen och prakten, och hvarje
atom i hans sinnen kom i våldsam revolution, och han
visste ej hvad han gjorde.

Men han tyckte det var så kvaft därinne ... han drog
ett djupt andetag, liksom han hade svårt för att andas och
sökte efter frisk luft ...

»Suckade Ni?» frågade Ninni, som iakttog honom med
stigande tillfredställelse.

Han vände blicken mot henne.

Hvad hon var skön i denna starka belysning och i
denna praktfulla omgifning, till och med skönare än han
funnit henne på gatan!

Med ett grepp, som nog blef något otympligt, men
som ägde en roflysten vildhet kastade han sina armar om
hennes hals och kysste henne upprepade gånger på
ansiktet, hvart det träffade.

Hon lät honom hållas. Hon återgäldade ej hans
lidelsefulla utbrott, hon lät armarna hänga slaka längs
sidorna och återgäldade ej hans kyssar. Men hon tillät
honom att göra med sig som han behagade och visade sig
ej det minsta afvisande. Hennes triumf blef fullständig ...
hon såg, huru hela hans själ upplöste sig i ett rökoffer
till hennes ära ... han dyrkade henne som ett högre
väsen ... det var så hon ville ha det.

— — —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0559.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free