- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
215

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Adertonde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

första och sista gången han genom en outgrundlig slump
stigit innanför den ryktbara Ninni Sterns tröskel.

»Skulle den där möjligen komma tillbaka någon gång
och fråga efter mig, så säg att jag inte är hemma», sade
Ninni åt tjänsteflickan, när hon blifvit ensam.

»Hur kan fröken taga emot dylikt folk!» svarade
Jenny och gjorde en föraktlig grimas.

»Ja låt oss inte tala därom vidare, och kom ihåg, att
det här stannar oss emellan», befalde Ninni strängt.

»Naturligtvis, fröken - -»

Ninni återsåg honom aldrig mera. Hon hade
tillfredstält en nyck, det var alltihop. Han var både för fattig
och för simpel för att hon vid nyktrare eftertanke skulle kunna
skänka honom aldrig så litet af sin ynnest. Hans sätt och
personlighet föreföllo henne sedan långt klumpigare och
simplare än de gjort under de timmar, hon gifvit sig åt
honom. Några dagar därefter hade hon redan glömt
hans namn, fastän han upprepade gånger sagt det åt
henne.

Det var någon i Ninni Sterns omgifning, som hade
lagt märke till att en ung person ur arbetsklassen ibland om
kvällarna och förnätterna strök förbi huset, där Ninni
bodde. Han gick upprepade gånger fram och tillbaka och
såg uppåt fönstren. Det var nästan ett smärtsamt uttryck,
som legat öfver hans ansikte.

När det inrapporterats för Ninni, hade hon vårdslöst
ryckt på axlarna och sagt:

»Jo, man har sina beundrare.»

Om Ninni kommit i håg hans ansikte, skulle hon
också lagt märke till, att en person, som den ena kvällen
efter den andra uppsökte ett bord långt framme vid
estraden och oafbrutet stirrade henne i ansiktet, då hon
uppträdde, var samme unge man, som hon en gång
uppsnappat på gatan och hvilken tillbrakt ett halft dygn i hennes
budouar - -

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0563.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free