Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Nittonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Nej, det går inte för mig att sitta stilla i kväll — —
jag måste upp och röra på mig litet.»
Ninni, hvars krafter också börjat ge vika, hade måst
öfvergifva Brun och äfven förflytta sig ur spelkretsen. Det
var naturligtvis vid sådana tillfällen, då han lämnades att
reda sig på egen hand, som möjligheterna att förlora
framträdde. Men det kunde nu inte hjälpas, Ninni kunde inte
hålla ut med sitt ansträngande medarbetande hur länge
som hälst. Han var emellertid då ytterst försiktig och
hade äfven en god tur, fastän nog kunde det hända, att
han ibland förlorade ganska vackra summor.
När Billberg kommit lös från spelet, närmade han sig
så småningom Ninni. Hon satt i gungstolen, på det
längsta afstånd från spelborden, som kunde åstadkommas i
rummet.
Prokuristen gick inte raka vägen fram till henne. Han
gick i åtskilliga cirklar och kom till sist, liksom af en
händelse, att slå sig ned i en stol strax bredvid.
Ninni hade följt honom med ögonen. Hon märkte så
tydligt, hvad han hade i kikaren, fastän hon gjorde sig
till och inte ville direkt visa det.
Hon var ett ögonblick betänkt på att stiga upp och
gå därifrån, då han närmade sig henne, men så föll det
henne in, att det kunde vara intressant nog att slutligen
få veta, hvad han ville. Därför satt hon kvar.
Hon intog en mycket nonchalant ställning. Högra
armbågen hvilade på gungstolskarmen och mot den högra
handens innersida lutade hon hufvudet mycket tungt.
Hennes uppsyn förrådde en hög grad af trötthet och
öfveransträngning.
När Billberg satt sig på stolen i sned riktning bakom
henne, hörde hon först inte ett ljud ifrån honom. Han
endast pustade litet i värmen, och det var inte underligt,
med sin feta kropp i den hetsiga rumsvärmen. Men för
rästen åstadkom han inte ett ljud.
»Aha», tänkte hon, »han vill passa på ett riktigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
