Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En liten spenslig, hetlefrad herre i pincenez sparkade
med ena benet föraktligt åt henne.
»Ni... Ni är ingen kvinna - - Ni är en ...»
Och han drog till med det grofvaste uttryck han
kunde välja.
»Uslingar!» hväste Ninni, blek af raseri.
Innan någon kunde hindra det, sprang Brun, hvars
heta blod nu var brakt till kokpunkten, fram och gaf den
lille spenslige herrn en örfil så han ramlade öfver ända,
i fallet dragande med sig ett litet bord med åtskilliga
butäljer och glas.
Nu rusade de öfriga spelgästerna på Brun för att
hämnas. Ninni gaf till ett skrik, ett sådant där
fasansfullt skrik, som endast en rädd och retad kvinna kan
uppgifva... det hotade att blifva ett vildt slagsmål,
Prokuristen insåg emellertid att det gick för långt.
Det var han, som varit den första och egentliga
upphofsmannen till spektaklet, och han måste se till att det ej
fick gå för vidt utom skandalens gränser.
Han rusade emellan Brun och de anfallande.
»Låtom oss tänka litet på hvad vi göra. Den här
saken kan nog afgöras bättre vid ett annat tillfälle», sade
han.
Till en början ville man icke höra på honom, slag
utdelades från ömse sidor och Ninni ropade med en
omänskligt förskrämd stämma ut åt Jenny att hon skulle springa
på gatan efter polis - en befallning, som den lika
uppskrämda tjänsteflickan dock ej vågade åtlyda.
Emellertid lyckades Billberg snart återkalla någon
liten besinning inom sällskapet. Man slutade åtminstone
upp med handgripligheter, men fortsatte dock att
munhuggas i samma grofva tonart som förut.
Nu var det aktören, som ensam fick kämpa å den ena
sidan. Ninni hade gått in i sängkammaren. Dörrarna
stodo visserligen öppna mellan rummen, så hon kunde höra
allt hvad som försiggick, men hon fick dock åtminstone
vara i fred.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
