Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
som hon kom med för att försvara sitt sjuka samvete...
och ingenting annat, det kunde han svära på.
»Du misstager absolut», sade han, »du tycks ha gått
och fabricerat en fix idé, som inte har någon grund i
värkligheten ... Man skulle kunna tro, att du vore
drucken ... Du skall väl inte låta händelsen nyss invärka så
starkt på dina närver, så du gör dig löjlig...»
»Det är skamligt af dig att säga så...»
»Men, herre gud, du vill väl inte, att jag skall tro
dig, då jag mins så klart, att du inte med ett ord
häntydde på något dylikt förut... och då ingen förståndig
menniska, som känner det sätt, på hvilket vi blefvo
bekanta, skall kunna medgifva, att du har rätt - - Jag
skall inrymma, att du själf tror på hvad du säger - -
men du har blifvit sentimentalt stämd i kväll - - och
du vill söka inför dig själf advocera bort åtskilliga af
dina små synder... det är hela historien... tro mig, i
morgon skrattar du själf åt dina fraser...»
Ninni svarade ingenting. Hon ville protestera, men
hon kom sig ej för därmed, ty hon började känna sig
medveten om, att Brun skulle få rätt. Det hade blifvit en
inbillning hos henne, att hon själf inte hade någon skuld i
sitt lifs öde, och denna advokatyr hade hon omfattat med
med en sådan försonande antusiasm, att den lilla gnista
af sanning, som funnits däruti, blåsts upp till en stor eld.
Kvällens sinnesrörelse, framkallande äckel och ånger öfver
hvad som skett, hade satt dessa fantasiens vingar i rörelse
starkare än någonsin och hon hade trädt fram för
skådespelaren som en förledd engel med rättvisans och
vedergällningens bart huggande svärd i sin hand. ..
Operettsångaren var emellertid för klok för att falla
till hennes fötter. Utbrottet hade fullständigt misslyckats.
Ninni satte händerna för ansiktet och började att
gråta.
»Jag har då heller ingen människa, som förstår mig»,
sade hon.
»Seså», sade Brun i förargad ton, »nu skall du icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
