Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
starkare blef tillströmningen. Från alla håll kom folk
och inrangerade sig i köens leder.
»Här kommer då inte alla in - det måste snart vara
fullt hus därinne», utlät sig en af de församlade
kvinnorna, en ung flicka med blekt ansikte. Hon hade arméns
rödpärmade sångbok i handen och tycktes alltså känna
till, hur stort utrymme det fans i salen.
»Jag har knappast sett så mycket folk nå’n gång på
armén», inföll en gammal gumma, som stod bredvid och
huttrade, insvept i en gammal trasig schal.
»Ja, di går nog mest af nyfikenhet», svarade den
bleka flickan och såg med ett ogillande ögonkast omkring
sig, liksom hon ville säga, att hon själf gick dit af en
allvarlig önskan att få höra Guds ord.
Den himlande minen förargade gumman, hvilken ej
tillhörde de väckta.
»Ja, om man går dit af nyfikenhet eller af egen
rättfärdighet - det kan komma på ett ut», sade hon i skarp
ton och såg på den unga botfärderskan med ett visst
öfverlägset hån.
Den tillstukade svarade ingenting. Hon tillhörde inte
den fanatiskt disputerande delen af armén, hon tillhörde
de undergifvet lidande martyrerna.
De omkringstående drogo på mun åt gummans replik,
men hon, som bar sångboken, låtsade ej, att hon märkte
det. Hon knep ihop läpparna, sträckte på halsen och
stirrade längtansfullt mot ingången för att se, om inte
den slingrande ormen af människor hade förkortats något,
så att det snart blef hennes tur att komma in.
I samma ögonblick syntes en högt stående
frälsningsofficer komma utspringande från förstugan och tränga sig
väg genom hopen, som stod packad på trappan. Han
gick direkt till en af konstaplarna och växlade några ord
med denne. Därpå sprang han upp på öfversta
trappsteget och vinkade utåt folkhopen, som om han ville säga
någonting. Man knuffade hvarandra i sidorna och ropade
tst!... tst!...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
