Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugotredje kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Mina vänner», skrek officeren så högt han förmådde,
»det är fullt hus därinne ... det är inte lönt att stå och
vänta... det fins inte annat än några reserverade platser
kvar ...»
»Hur mycket tar ni för dem?» ropade en röst, som
hade en anstrykning af gamin.
»De kosta femtio öre», svarade officeren lugnt,
hvarefter han försvann inåt förstugan.
Den unga bleka flickan hade hört, hvad officeren sade.
Skulle hon inte få komma in, fastän hon stått och frusit
så länge? Hon blef ännu blekare, då hon berördes af
denna smärtsamma tanke. Hon hade ju ingen uniform,
fastän hon var frälst, hon kunde ej komma in bakvägen.
Hon tänkte på ljuset och värmen, sången och glädjen,
den nya kaptenen och allt det sköna och ljufva, som hon
gick miste om, därför att hon icke infunnit sig i
tillräckligt god tid ... Hon fick ett par stora tårar i sina
svärmiska ögon.
Då gaf henne den där elaka gumman en knuff i
ryggen och sade skadegladt:
»Nu komma vi icke in någon utaf oss!»
Det var mer än hon kunde tåla. Hon sprang ut ur
ledet och fram till trappan, satte sin smala axel som en
sprängkil emellan de trängande människorna och kom fram
till biljättluckan.
»En reserverad plats!» ropade hon brådskande,
nästan andlös af ansträngningen, och kastade två
tjugufemöringar på hyllan i luckan. Det var så mycket hon hade
i portmonnän ...
Därpå rusade hon in i salen Den bleka
ansiktsfärgen hade efterträdts af en stark feberrodnad, framkallad
af triumfen öfver att få komma in, medan så många stodo
där utanför, - - det vill säga, icke någon syndig
skadeglädje, utan en känsla af lycksalighet och tacksamhet
mot Gud, som hjälpt henne, när hon knuffade sig fram.
Nu fingo emellertid poliskonstaplarna ett bestyr att
förmå mängden att skingra sig. Det hjälpte icke, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
