- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
274

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Och när hon sjöng de andra och tredje verserna på
den smäktande sången, hvars både ord och melodi ägde
något af öfversinlig himlalängtan uti sig, hade hon
återfått sin fulla säkerhet och var fullkomligt inne i sin roll.

Hon lade uti orden en öfverväldigande känsla och en
varm och innerlig tro. Hon uttalade dem icke endast med
tungan och läpparna, hon lade sitt hjärta, hela sin själ
uti dem. De blefvo icke döda, ihåliga fraser, hvilka
rabblades opp som en inlärd läxa af en förledd hjärna, de
gåfvo illussion och blefvo öfvertygande, de brunno som
eldgnistor, de värkade tändande och elektriserande, med
inspirationens hela styrka ...

Och hennes röst hade blifvit klarare och renare
sedan det år hon uppträdt på varietéen. Den klingade nu
så friskt och härligt, utan ett missljud, utan en
öfveransträngd ton ... som ljuden från en silfverklocka ...

Hennes fingrar, hvita som alabaster, lekte med
guitarrens strängar, kroppen egde en hållning som en
drottning, och ju längre hon sjöng, ju mera tycktes hennes
bildsköna ansikte upplysas af en förklaringens
strålglans ...

När hon sjungit sången och hon till sist lät höra
några bortdöende knäppningar på guitarrens strängar, fans
det många hundratals ögon i den fylda salen, hvilka voro
täckta af tårar och tåreskimmer.

I en half minut härskade dödstystnad bland den stora
församlade folkhopen, därpå hördes här och hvar en
dämpad snyftning ... ordens känslokraft och tonernas skönhet
hade gripit ned i hjärtroten på äfven de hårdaste, och på
de veka och troende hade det värkat som en gudoms
stämma ...

Det var så olika mot hvad man var van vid att höra
från arméns plattform, så fritt och rent mot allt det simpla,
plumpa och falska, som så ofta hördes.

Hon hade liksom i varietésalongen tagit sin publik
med storm. Den låg för hennes fötter, behärskad af

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0622.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free