Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tjuskraften i hennes väsen och den nyligen skedda
omvändelsens nya jungfrudom ...
När hon slutat sjunga, satte hon ifrån sig guitarren,
utan att lämna sin plats vid barrieren. Det syntes, att
hon gjorde sig redo att låta sången efterföljas af ett s. k.
vittnesmål.
Inte ett ljud förnams från frälsningsfolket eller den
öfriga delen af publiken. Intrycket och effekten af
hennes sång hade varit så starka, att hvarken »adjutanten»
eller någon bland hans följe kommit sig för, att på det
vanliga sättet interfoliera henne med hvarjehanda utrop
af mer eller mindre känslosam natur. Hon hade fått sjunga
ensam och ostörd. Äfven de mest fanatiska kände med
sig, att det varit ett profanerande att öfverrösta hennes
fina sångkonst med rasslet från en kör af oskolade och
vulgära röster ...
»Jag ville tala om för mina vänner i Stockholm, att
jag nu är frälst och lycklig. ..»
Så började hon.
Orden kommo att börja med så bäfvande, så blyga
och osäkra ... Hon hade haft mod att göra sin
bekännelse i smekande, svärmiska toner vid guitarrens
accompanjemang - - skulle hon också ega mod att bekänna sin
frälsning och sin lycka "i ett predikotal, hvilket nog var
svårare...?
Hvarje öga hängde vid hennes läppar.
Var detta samma Olga, samma Ninni, som tillbrakt
sina ungdoms kanske bästa år i last och synd; samma
kvinna, som varit hållen af än den ena och än den andra,
som varit inskrifven i polisens rullor som offentlig »flicka»,
som hållit spelhelvete, där falskspelning bedrifvits, och
som blifvit uthvisslad på varietétribunen? Var det den
sorglösa, fräcka, utsväfvande och lidelsefulla kurtisanen,
hvilken stod här blyg, darrande, full af den älskligaste
oskuld och den barnsligaste tro. Var det spel, en
ovanligt intelligent kvinnas skådespelaretalang, framkallad af
äresjuka, tillfredsställande en raffinerad nyck efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
