Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gummor med skrynkliga drag och spetsig haka, i
smäktande tonfall af unga, lefnadsfriska flickor med runda
kinder och lysande ögon, upprepats af robusta karlar med
grofva och skrofliga röster och af ynglingar med
svärmiska drag och veka stämmor ...
Men sällan, om någonsin, hade väl en dylik
bekännelse eller ett dylikt vittnesbörd framsagt på ett så naturligt
intelligent sätt och i så vinnande ordalag som nu. Utan
att utfara i några osmakliga öfverdrifter, hade »kapten»
Olga förmått att öfvertyga hvarje åhörare att bakom
hennes ord lågo en sargad men läkt själs uppriktighet och en
brinnande hänförelse för hennes nya lifsåskådning och
mission.
Det hade i hennes korta predikan funnits en
blandning af orubblig fasthet och rörande älsklig naivitet,
hvilket kom luften att dallra af vemod och skapade en
stämning, som gjorde själarna mjuka som vax.
Man hade åhört henne under andäktig tystnad och
med stigande intresse, och när hon slutat, var det nog
många, som tyckte att det ljusa håret kring hennes panna,
hvilket ännu bibehållit sin guldglans, förvandlats till en
englagloria af ljus ...
När hon satte sig, voro hennes ögon fuktiga af tårar.
Hon lutade sig framåt och begrafde ansiktet i händerna,
liksom; hon plötsligt fått ett anfall af kvinlig blygsamhet
öfver sin djärfhet att uppträda offentligen eller som om
hon ville afsluta akten med en tyst bön till Honom, som
hon bekänt ...
När hon slutat, sprang »adjutanten» upp från sin plats,
gaf ett tecken åt frälsningsfolket och ögonblicket därefter
låg minst tredjedelen af salens befolkning på knä. De
kände på sig, hvad som passade efter det gripande talet
— — — ingen larmande musik, inga bullrande
väckelseord — — —
Sakta, svagt, som om ljudet kommit långt därifrån
dämpadt som en susning, började hela skaran, som låg på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
