- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
282

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

knä, att i kör sjunga de sista stroferna i den sång, med
hvilken sångerskan börjat:

Snart vår lefnads afton skymmer
och dess sista klockslag slår,
då jag fri från allt bekymmer
genom perleporten går - - -


Kinder purprades, ögon strålade, tårar runno, knäppta
händer sträcktes mot höjden, brösten flämtade af
känslosvall hos alla dessa knäböjande, medan hon, som syntes,
framkallat den djupa rörelsen, fortfarande satt där
framåtböjd med det heta, tårsköljda ansiktet i de mjuka, hvita
händerna - - -

— — —

Ändtligen var mötets sista programpunkt kommen.
Den var också dess förnämsta: frälsandet. Nu skulle de
botfärdige, de rörda bland den så metodiskt preparerade
massan letas upp och dragas fram, med ordens och
känslornas makt, piskas fram, om det behöfdes. Vid fotpallen
nedanför platformens röda skynke skulle syndarena gråta
förkrosselsens tårar och offentligen exponera sig som
botfärdiga kristna.

Det hade blifvit brus och lif i den kvafva
frälsningslokalen. Det låg ångkraft i luften.

De främsta bänkarnas fina publik hade i det allra
närmaste fullständigt afdunstat - äfven de båda
gardeslöjtnanterna, efter att de med några eldiga blickar sökt att
tillvinna sig den förtjusande frälsningskaptenens
uppmärksamhet. Men publikens djupa led voro fortfarande kvar
och det var bland dem, man hufvudsakligast sökte
rekryter för den korsmärkta fanan.

Midt på platformen hade aftonens båda
hufvudpersoner, den ledande »adjutanten» och »kapten» Olga, tagit
plats. De anförde det hela. Adjutanten var eld och
lågor. Han gaf tecken åt musikanterna, han ropade ned åt
salen, han vinkade åt soldaterna. Han sprang fram och
tillbaka, fäktade med armarna och utstötte religiösa
krigstermer. Hans vackra kamrat hade visserligen ett

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0630.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free