Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den tomma platsen upptogs snart af en annan... det
blef en ovanlig god fångst i kväll1...
Och däruppe bakom det röda skynket stod aftonens
sköna hjältinna, en ny Magdalena, f. d. synderskan,
glädjeflickan och falskspelerskan, och kände sin själ brinna af
religiös hänförelse, af kärlek och nitälskan, då hon såg
den långa raden af botfärdiga krypa ned på pallen inför
sina fötter ...
— — —
Bland salens hundratal, hvilka afhört aftonens
föreställning, fans det en åhörarinna, hvilken med större
uppmärksamhet, större deltagande och större förvåning än
någon af alla de öfriga följt med »kapten» Löfborgs
uppträdande.
Denna åhörarinna var klädd på ett sätt, som tydligen
visade, hvad klass, hon tillhörde i samhället. Två unga
slynglar, som sutto bredvid henne, hade också lika tydligt
visat sig förstå detta. De hade försökt att få byta fräcka
och tvetydiga blickar med henne, sett på hvarandra gång
på gång och småskrattat samt till och med tagit sig friheten
att peta henne i sidan och nicka åt henne. De tyckte sig
ha rättighet därtill, ty det syntes allt för väl att hon var
en soldat i de prostituerade kvinnornas armé.
Hon tillhörde synbarligen hvarken första eller andra
klassen af dessa. Hon såg en smula förfallen ut, litet
afsigkommen, ej blott moraliskt, utan äfven till det yttre,
beträffande hållning och klädedrägt.
Hon hade en svajig hatt med en mångfald af plymer
och band, och en pråligt utstyrd vinterkappa, men bägge
delarna voro alltför slitna och skamfilade för att de skulle
innebära någon värklig elegans. De hade varit eleganta
en gång, men nu värkade de trasgranna.
Hennes ansikte var blekt och glåmigt, hyn var fnasig
och förstörd, läpparna stela af smink, ögonen skarpt
tuschade men rödsprängda; blicken var cynisk och
utmanande och öfver munnen låg ett vulgärt drag. Hon gaf
intryck af en glädjeflicka, som stod färdig, att när som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
