Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Den unga uniformerade flickan lade sina ord särdeles
väl, det var en af arméns bästa förmågor. Hon talade
med sympatisk stämma och i ej allt för närgångna
ordalag om den upprättelse åt en syndfull och efter en bättre
lycka sökande varelse, som anammandet af frälsningen i
Jesus innebär.
Och dessa tröstande, hoppgifvande ord, de blefvo
värkligen ett gudomligt vårregn för den befläckade själen och
det kvalda sinnet.
»Vill Ni komma fram till vår botpall och bedja om
edra synders förlåtelse, vill Ni söka att finna den frid, som
öfvergår all jordisk lycka ...?» frågade den unga
frälsningsflickan.
Synderskan dröjde ett ögonblick med sitt svar... det
kom öfver henne som öfver de flesta, en viss förskräckelse för
att gå fram och knäböja inför alla dessa nyfikna blickar ...
men hon öfvervann snart sin feghet ... salen och hela dess
publik försvann för hennes blickar och hon såg endast
det af frälsningsglädje strålande kvinnoansiktet där framme
på platformen, hon kände endast sin längtan efter att få
blifva lika frälst och lycklig ...
»Ja...» hviskade hon knappt hörbart.
Frälsningsflickan fattade systerligt sina armar om
hennes axlar och förde henne med mildt våld framåt. En
annan kvinlig officer kom beskyddande och åtföljde henne å
andra sidan.
Hennes motstånd hade i början varit segt och
samtalet med henne hade därför dragit långt ut på tiden. Flera
rader af frälsta själar hade redan legat därframme och det
fanns knappt en plats att få.
Hon gick med nedböjdt hufvud, hon stapplade nästan
framåt, uppfyld af själsrörelse.
»Ser du, där ha de fått ett — — —, utlät sig grofkornigt
en ung glop, som de gingo förbi, och stötte sin
kamrat i sidan med ett menande löje.
När hon kom fram till platformen, lyfte hon på
hufvudet och riktade blicken mot henne, som stod där vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
