Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugofjärde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»adjutantens» sida. Hon vek för frestelsen att få betrakta
detta bekanta ansiktet på närmare håll än förut. Skulle hon
blifva igenkänd - -?
Ja, då inträffade någonting hvilket blef aftonens mest
spännande tilldragelse och säkert aldrig förglömdes af
dem, som åsågo det ...
Med ett högt utrop skyndade kapten Olga ned för
trappan, som ledde till platformen ... äfven hon glömde
allt och alla omkring för den sinnesrörelse, hon erfor vid
att här på detta ställe och under denna afton
sammanträffa med den kvinna, som hon lefvat tillsammans med
under sina synders mörka tid, den ende värkliga väninna,
som hon egentligen någonsin egt ...
»Juliette!»
Med detta namn, ropadt högt, inneslutande en hälft
af sorg - hon såg hennes förfallna tillstånd - och en
hälft af svindlande glädje öfver återseendet, kastade hon
sina armar, nästan våldsamt, utan besinning, omkring den
botfärdigas hals, och båda sjönko ned sida vid sida till
botpallen, omslingrade af hvarandras armar och blandande
sina heta tårar.
Händelsen hade inneslutit en sådan hjärtegripande
karaktär, att till och med den annars i öfverdrifna
känsloyttringar så blaserade »adjutanten» höll på att förlora sin
själsnärvaro. Instinktmessigt sträckte han emellertid sina
armar öfver de båda, hvilkas hufvuden och armar han såg
under sig, och utbrast med en stämma, som tydligen
skälfde af rörelse:
»Halleluja! Halleluja! Tack käre Gud! Halleluja?»
Och nu kunde den frälsta skaran ej hålla tillbaka den
storm af religiös lidelse, som börjat växa fram vid
bevittnandet af denna scen, då den vackra gästen från London
igenkänt och omfamnat den botfärdiga synderskan,
hvilkens hela personlighet tillkännagaf, att hon var en
mycket lastfull kvinna.
Rundt omkring gruppen, som bildades af de båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
