Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Tjugosjette kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TJUGOSJETTE KAPITLET.
Under flera dagar därefter växlade de inte ett ord. Men
de möttes ofta, i korridoren, under mötena, på gatan.
Och vid hvarje sammanträffande talade deras blickar
sitt lättförstådda, trånande språk.
Det var en mycket idealistisk kurtis, som de
sysselsatte sig med. Men de insågo båda allt för väl att det
växte en vulkan af känslor och önskningar inom dem, och
att de voro beredda till allt, så fort slumpen, eller någon
af dem själfva kastade fram en tändande gnista.
Under dessa jäsande dagar var det Olga, som utan
tvifvel undergått den största förändringen. Hennes gamla
natur hade ånyo genomsyrat hela hennes väsende och hon
hade fullständigt blifvit, hvad hon icke varit förut: en
skrymterska, en bedragerska i frälsnings dräkt. Hon visste
det själf och hon var nog samvetsgrann att plågas därutaf.
Hon längtade endast efter den stunden, då hon fick
afkasta masken och visa sig sådan hon nu var.
Hon fortsatte att uppträda på arméns möten. Hon
sjöng och talade och bad som förut, och hon var
fortfarande lika älsklig och söt, men ingen som gaf akt därpå,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0655.html
