Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjette kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bänkarna, gråtande och mottagande förmaningsord af
några soldater.
Vaktmästaren hade redan börjat släcka gaslågorna och
det härskade halfmörker i salen. Den skrymtande »kapten»
Olga hade ända i det sista legat på knä bredvid en
räddad synderska och i innerlig gemensamhet bedt om
hennes själs förlossning. Med tårar i ögonen hade hon sagt
farväl till sin nyväckta syster och stält sina steg mot
utgången för att gå till hvila.
För att komma till sitt rum måste hon gå öfver en
gård hvilken endast upplystes af ljuset som trängde genom
rullgardinerna å några åt den samme vettande fönster.
Det var därför så mörkt, att man nätt och jämt kunde
känna igen ett ansikte.
Snö låg på marken och det var kallt i luften. När
Olga kom ut i det fria drog hon ett djupt andetag. Den
kalla tämperaturen erbjöd henne en frisk svalka efter den
flera timmar långa vistelsen i den kvafva samlingssalen.
Hennes ansikte var upphettadt efter den intensiva
själakampen under mötet.
Just som hon skulle taga det första steget på den
trappa, som befann sig på motsatt sida hvarifrån hon
kommit och hvilken ledde upp till den våning, där hennes
rum var beläget, hörde hon ett besynnerligt ljud. Till en
början blef hon förskräckt och tänkte skynda upp det
fortaste hon kunde, men sedan han gjort den reflektionen,
att hon vid minsta fara kunde genom ett högt rop
tillkalla hjälp, dref hennes nyfikenhet henne att taga reda
på, hvad det var.
Hon tog ett par försiktiga steg åt det håll, hvarifrån
ljudet hörts. I en smyg strax bakom en trapputbygnad,
såg hon konturerna af en människa af manligt kön. Han
stod lutad mot väggen. Utan tvifvel grät han, ty hon
urskilde nu att de besynnerliga ljuden härrörde sig från
snyftningar.
Hon stod stilla, villrådig antingen hon skulle gå upp
eller gå närmare. Hvem var det, som sökte ensamheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
