Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugosjette kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Därför beslöt hon, att i detta ögonblick skulle hon vinna
honom fullständigt, göra honom med kärlekens och
skönhetens makt till sin hängifne slaf, som utan betänkande
lydde hennes önskningar. Hon var ju så öfvertygad om,
att hon kunde det, det var ju icke första gången, hon
försökte.
»Känner Ni er så hemskt olycklig, därför att jag
inbjudit er till bekantskap?» frågade hon med en mästerligt
spelad oskuld, då han ingenting svarade.
»Ja, det gör jag», nästan stönade han fram, »Ni har
förhäxat mig med edra ögon, jag förstår, att Ni trängt ut
det, som förut fylde min själ ... jag tänker inte på annat
än er ... jag ser er för mina ögon, hvart jag går... jag
drömmer om er hvarje sekund ...»
»Då är Ni ju förälskad i mig, vet jag», sade hon
skämtsamt och skrattade, så att de hvita tänderna lyste i
halfmörkret.
»... Och det är det, som gör mig förtviflad»,
fortsatte han, »det har brunnit som eld i mitt hufvud under
flera dagar. Jag hade gått ut här en stund för att få
svalka ... Ni hörde nog att jag började snyfta... och jag
vet inte om det var Gud eller djefvulen, som sände er till
mig i detta ögonblick ...
Hon förstod, att han led, att det inom hans själ
utkämpades en fruktansvärd strid mellan dyningarna från en
öfverspänd, mänskoförnekande gudsdyrkan och svagheten
för den sinnliga kärleken. Men hon skulle behålla segern!
Hon lutade hufvudet ännu närmare honom och sade
med ett öfverlägset förföriskt tonfall:
»Nå hvarför kunna vi inte älska hvarandra ...?
»Därför att Ni inte är en sådan kvinna, som jag vill
göra till min hustru ... jag säger er det rent ut...»,
utbrast han häftigt.
»Det har Ni rätt i», sade hon lugnt och allvarligt,
»det går jag aldrig in på ... er hustru blir jag aldrig ...»
Nu syntes han ha vunnit någon säkerhet, så att han
resonnerade mindre lidelsefullt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
