Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Orden hade stuckit honom som en synål - de voro
de första af det slaget, som han hört från hennes mun -
men han hade varit för sömnig för att göra några
vidlyftiga reflektioner däröfver.
»Kom snart tillbaka!» hade han sagt i nästan
bedjande ton.
Hon hade gått utan att säga ett ord, möjligen något
förlägen, och han hade somnat igen, i feberheta drömmar
seende hennes gestalt sväfva förbi som en drottning, som
en gudinna.
Han hade icke vaknat förrän vid middagstiden och
då hade han varit ensam i rummet!
Han hade stigit upp och klädt sig, han hade
rekvirerat upp porter och smörgåsar, han hade läst tidningar och
rökt slut på den ena cigarren efter den andra - men
ingen Olga hade kommit.
Han hade, förföljd af de obehagligaste aningar, timma
efter timma gått och väntat på, att dörren skulle öppnas
och han skulle få se det vackra, kära ansiktet, strålande
af lefnadslust och törstande efter hans kyssar...
Klockan är nu åtta på aftonen, men ingen Olga har
hörts af. En dödlig ängslan afspeglar sig i den fallne
soldatens ansikte, där han står vid fönstret och späjar nedåt
gatan, som svagt belyses af ett par gaslyktor.
Norra Smedjegatan äger en rad af hoteller, som
under hvilken tid som hälst på dygnet mottager gäster, hvilka
slippa att - inskrifva sina namn i hotellboken, och hvilka
gjort öfverenskommelse några minuter förut på trottoaren.
Oskar Landbo såg därför genom fönstret en hel del
misstänkta fruntimmer glida förbi i sakta mak. De gingo
fram och tillbaka och späjade åt gatans mynningar för att
upptäcka ankomsten af någon manlig individ, åt hvilken
de kunde utbjuda sig:
Men fåfängt sökte han att bland alla dessa upptäcka
sin förlederskas på samma gång ståtliga och smidiga figur.
För hvarje skuggbild som uppenbarade sig vid gränsen af
hans synkrets tänkte han: det är hon, det är hon! Och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
