- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
331

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tjugoåttonde kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Åh, låt bli att slå honom!» hördes Olga säga i en
viss medömkans ton.

Oskar Landbo hörde det, och det var mer än han
kunde tåla. Jaså hon värdigas be för honom, ungefär som
man ber för en hund, som agas af en sträng husbonde.

Med flåsande andedrägt och blixtrande ögon kastade
han sig öfver den, som tilldelat honom slaget.

Det blef ett fullständigt slagsmål. Olgas båda
kavaljerer höllo ihop. F. d. frälsningsmusikanten var vig och
förargad och redde sig tappert.

Och Olga stod på ett litet afstånd och skrattade. Hon
var hvarken rädd eller skamsen. Tvärtom, hon hade
ogement muntert åt det lilla slagsmålet, som arrangerats för
hennes skull.

Men den tillströmmade folkhopen började emellertid
snart att blifva för stor. Det var svart med folk
rundtomkring och man väntade hvarje ögonblick att polis skulle
anlända. Både Olga och de tre slagskämparna började
finna det obehagligt att bli utsatta för så stor
uppmärksamhet.

»Ge f-n i honom ... kom så gå vi!» ropade Olga
cyniskt åt sitt förra sällskap.

Äfven Oskar Landbo hörde hennes ord. Han trodde
icke sina öron. Hvilken djefvul var icke denna kvinna!
Hon var drucken och därför något ursäktlig, javäl, men
att hon kunde det oaktadt blifva till den grad infernaliskt
dålig, det hade han inte trott.

Hennes sista föraktliga ord hade emellertid
fullständigt lagt sordin på hans mod och hans krafter.

Han kastade några af de fulaste glåpord, han kunde
finna på, åt sina bägge motståndare och drog sig sedan
inåt folkhopen. Men han hade under kalabaliken fått sina
kläder sönderrifna och hans ansikte var blodigt.

Sällskapet från guldkrogen slog sig återigen
tillsammans och drog sig bort, naturligtvis följdt af stor
uppmärksamhet.

När nu ett par pickelhufvade konstaplar med snabb

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free