Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettionde kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon hade också som vanligt tur, när det gälde kurtisörer.
Efter att en timmes tid gått fram och tillbaka samt
föraktligt afvisat alla försök till bekantskap, som gjordes af
stockholmare, kom hon ändtligen att möta en elegant herre,
hvars hela utseende förrådde utländingen; och klädernas
snitt samt de spetsiga blankläderskorna gjorde det antagligt
att han var fransman. Det klack till inom henne af fröjd,
och hon beslöt att använda hela sin förförelsekonst att
fånga honom.
»Bon jour!»
Hon uttalade det nästan med infödd fransyskas accent.
Hon log emot honom så på samma gång förnämt och
intimt som hon förmådde, och hon skänkte honom en
strålande, kärlig blick ur sina präktiga ögon.
Olga fick ögonblickligen sitt tilltal besvaradt på
franska - och hon fann sedan att han värkligen var från
Frankrike.
Bekantskapen gjordes ögonblickligen, hon syntes i
oerhörd grad ha slagit an på främlingen och hon tillbrakte
några ytterst angenäma timmar i hans sällskap.
De åto middag, en riktig fästmiddag, på Rydberg -
han bodde på Grand - de voro ute och åkte rundt hela
norr och ett stycke utåt landet och de drucko kaffe på
diplomatläktaren i Berns.
Han ville att de icke skulle skiljas på flera dagar,
men hon hade redan börjat finna honom enformig. Vid
tiotiden slank hon ifrån honom.
En kvarts timma därefter uppenbarade hon sig åter i
Berns, men nu nere i salongen och i sällskap med några
redan halffulla stockholmssnobbar af kontoristtyp.
De tömde under högljudt skratt och
uppseendeväckande gormande några punschhalfvor. Det var i deras
sällskap, som hon gått genom Berzelii park, då hon stött
på Oskar Landbo. Efter slagsmålet hade hon följt med
dem upp i deras dublett. Där hade de dansat cancan och
left som hedningar.
När hon vid två-tiden ensam kom ned på gatan igen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
