Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioförsta kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det är just också i sådana hus som hufvudstadens
bordeller hafva sin plats. De äro icke som i de stora
städerna på kontinenten inrymda i femvånings stenbygnader
i modern stil. Det är rucklena med ett förfallet yttre,
hvilkas låga, gammalmodiga rum blifvit temligen elegant
inredda i en smula dockrumsstil, som ännu få tjänstgöra
och hvilka ansetts värdiga att uppbära den officiella skam,
som häftar vid prostitutionen.
I detta plank fans porten, genom hvilka fru Adamsens
alla gäster måste passera utifrån gatan. Bredvid denna
port hade den omtänksamma frun inrättat en liten lucka,
som var försedd med en stark regel innanför. Denna
lucka var en utomordentlig inrättning, sedan det blifvit
mörkt på gatan. När klockan från porten ringde och
bebådade att några gäster stodo utanför på trottoaren, så
tog fru Adamsen eller pigan en liten blindlykta, öppnade
luckan och lät lyktskenet spola öfver de väntande. Först
sedan denna undersökning om gästernas utseende och
beskaffenhet utfallit till belåtenhet, öppnades porten och ett
vänligt: »Var så god och stig på, det fins ett par flickor,
som äro lediga», lät höra sig.
Många af de bästa kunderna hade opponerat sig mot
denna närgångna anordning, men det kunde inte hjälpas.
Fru Adamsen var obeveklig, när det gälde att hålla
»ordning», och hon ville visst inte släppa in hvilka som hälst,
hvarken några »tarfliga» eller några allt för druckna
personer, i sitt kungarike - - -
Nåväl, det kunde hända att det ringde, medan alla
flickorna utan några uppvaktande kavaljerer befunno sig i
mottagningsrummet.
När då granskningen utfallit i den riktning, att
dörren öppnats och ett större eller mindre sällskap störtat in
under skratt och skrål, kunde man gifva akt på, huru så
godt som utan undantag Olga alltid tilldrog sig de första
och de flesta blickarna. Det var kring henne, som de
uppvaktande alltid först samlades och stälde frågor, hur hon
mådde, hur hon var i humör, om hon hört den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
