- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
368

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettioandra kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sågo, att hon hotade att blifva eländig och ful, hon, som
hitintills varit vackrare än alla de andra,

Och en dag så uppfattade hon ljudet af en hviskning
som tisslades fram från den ena flickan till den andra.
Det kunde icke förhindras att den en gång skulle nå fram
till henne, som det gälde.

Det var vid en träta, som hon hade med »Klotet», då
den lilla tjocka dämonen, hvilken var hälsan själf, med
en satanisk elakhet kastade fram en fras, som slutade med
orden:

» ... du, som har lungsot!»

Olga blef blek som ett lik i ansiktet. Jaså, var det
detta, som man trodde och som man talade om.

Lungsot!

Om man långsamt borrat ett knifblad i bröstet på
henne, skulle det ej ha gjort värre ondt än hvad hon
kände vid uttalandet af det ordet. Hon visste nog hvad
det betydde: döden.

Lungsot!

Det ligger en klang af grafklockor i detta ord. Det
innebär den smygande fiende, som likt en mordängel går
med sin giftflaska genom de nordiska länderna och kastar
in en droppe, hvarhälst det fins ett öppet fönster eller en
oknäppt rock ... och droppen innehåller millioner lif,
millioner frätande och dödande mikrober, och de blanda
sig i luften uti hemmen, och de smyga sig in i ådrorna
uti människokroppen, och de sarga och skära och plåga ...
tills döden kommer långsamt men säkert och lägger ett
håligt och anfrätt skelett i den svarta kistan ...

Och den är måhända den lömskaste af alla
mänsklighetens fiender ... ty midt under det att den regelbundet
som ett urverk och utan förskoning undergräfver den
mänskliga fysiken, hänger den alltid en liten lampa med
blått glas framför sitt förstörelseverk . .. hoppets lampa
... och offren se endast det vackra, blåa skenet och märka
inte hvad som försiggår där bakom.

Den är den obarmhertigaste af alla mänsklighetens

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0716.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free