Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ett par dagar efter att Olga lämnat bordellen, steg
en medelålders man in genom dess port. Han föreföll att
vara mycket gammal, men om man närmare granskade
hans ansikte, skulle man finna att den ålderdomliga prägel
ej var naturlig, utan måst i förtid blifvit ditsatt af sorg
och vidriga öden.
Hans kroppshydda var böjd, hans helskägg något
gråsprängdt och ansiktet gult och fåradt. Han var iklädd
tarfliga kläder, som sutto illa.
Han frågade efter »Olga Löfborg» med en hes och
matt stämma. Hela mannen föreföll att vara en ruin,
krossad under omständigheternas väldiga ånghammare.
»Hon bor inte här», svarade fru Adamsen snäft och
betraktade den frågandes ömkliga figur med lika
förvånade som föraktliga blickar.
Under armen hade mannen ett paket.
»Jag skulle lämna henne det här», sade han. »Vet
ni, hvar hon bor?»
»Nej – –». Därpå slogs igen dörren midt för hans
näsa – – hon skulle bara vetat, hvad paketet innehöll.
Mannen gick sin väg, med ett ännu mera sorgtyngdt
uttryck i sitt ansikte än förut. Hvem var han ...?
»Tokige doktorn», f. d. kandidat Höglund, hvilken för några
månader sedan utkommit som förbättrad från hospitalet
och nu ändtligen lyckats spåra opp Olgas vistelseort. Han
ägde någonting, som tillhörde henne och hvilket under alla
dessa år ej blifvit rördt eller ihågkommet. Det var asken,
som hittats på faderns-själfmördarens hylla och hvilken
bar inskriften: »Till Olga, att ovilkorligen icke öppnas af
henne förrän hon fyllt tjugo år, från far.»
När »Tokige doktorn» ej fick träffa Olga, hvilket han
så säkert beräknat – hon gled allt fortfarande ur hans
händer – fick han en fix idé: att för alltid göra sig af med
asken, som fans i paketen.
Han styrde sina steg direkt till Norrbro, och de
promenerande sågo med förvåning huru han kastade ett
paket i strömmen, som grep och förde det bort med en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
