- Project Runeberg -  Bakom fälda rullgardiner /
384

(1896-1897) [MARC] Author: Hjalmar Wernberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trettiotredje kapitlet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

betraktar dem. De hälsa henne från lifvet därute, det
yrande, det rusande, men också det farliga och bittra.

Åh, hvad hon är förfärligt sjuk. Doktorn har sagt,
att hon har, hvad folk kallar: »galopperande lungsot».
Hon skulle dö – – dö i vår – – hon känner, hon vet
det – – hon var för klok att nu tro något annat – –

Hennes ansikte är blekt som på ett lik, ögonen ligga
liksom på botten af en mörk håla och hela hennes kropp
är mager som ett skelett. Hon kan knappt röra sig, hon
säger aldrig ett ord, men då och då kommer den förfärliga
hostan, och då händer det, att blodstänk färgar det
hvita lakanet.

Juliette har vårdat henne som en mor, som en syster.
Hon har vårdat henne med den mest uppoffrande
hängifvenhet. Juliette lifnärde sig med sömnad och hon har
arbetat som en slafvinna för att Olga skulle få allt hvad
hon behöfde.

Ibland sätter den trogna frälsningssoldaten sig vid den
sjukas fötter och läser med varm och innerlig stämma ett
kapitel ur bibeln. Olga lyssnar med hela sin själ och vid
hvarje löfte om förlåtelse och frid glänsa hennes ögon.

En dag, när solen sken in härligare än vanligt och
Juliette just höll på att läsa för henne, sträckte Olga ut
sin magra hvita hand. Juliette sprang förskräckt fram och
fattade den.

»Tack», hviskade den sjuka, knappt hörbart.

Juliette såg ett par ryckningar i kroppen, och när hon
lutade sig ned, andades Olga icke.

Men hennes ansikte var så fridfullt. Och på det samma
föll en liten stråle af vårsolen.

(Slut.)

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:18:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faldarul/0732.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free