Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Thérèse trodde att han var i deputeradekammaren, han
skulle visst hålla ett tal till och med.
Furstinnan Seniavine, som åt en sandwich med kaviar,
frågade fru Martin hvarför hon inte hade varit hos fru Meillan
dagen förut. Det hade spelats komedi där.
— En skandinavisk pjes. Gjorde den lycka?
— Ja. Jag vet inte. Jag satt i gröna salongen, under
ett porträtt af hertigen af Orléans. Hr Le Ménil kom fram
till mig och gjorde mig en af de tjänster, som man aldrig
glömmer. Han räddade mig från hr Garain.
Generalen, som var en kalenderbitare och hvars tjocka
hufvud var ett magasin för alla upplysningar, som kunde
vara honom till nytta, spetsade öronen vid detta namn.
— Garain, frågade han, han var ju med i det kabinett
som landsförvisade prinsarna?
— Just han. Han blef mycket förtjust i mig. Han talade
om sitt hjärtas kraf och betraktade mig med en ömhet, som
var skräckinjagande. Då och då betraktade han suckande
hertigens af Orléans porträtt. Jag sade till honom: hr Garain,
ni tar miste. Det är min svägerska som är orléanist. Jag
är det inte alls. I detta ögonblick kom hr Le Ménil och
förde mig till buftéten. Han komplimenterade mig mycket ...
för mina hästar. Han sade mig också att det inte finns något,
som går upp emot skogen om vintern. Han talade om vargar
och vargungar. Det friskade upp mig.
Generalen, som inte tyckte om unga män, sade att han
hade mött Le Ménil i Boulogneskogen dagen förut,
galopperande för lösa tyglar. Han förklarade att de gamla
kavaljererna voro de enda som bevarade den goda traditionen, och
att gentlemännen nu för tiden redo som jockeyer.
— På samma sätt är det med fäktningen, tillade han.
Förr i världen ...
Furstinnan Seniavine afbröt honom plötsligt:
— General, se då på fru Martin, hvad hon är vacker!
Hon är alltid förtjusande, men i detta ögonblick mer än
någonsin. Det beror på att hon har tråkigt. Ingenting klär
henne så som att vara uttråkad. Ända sedan vi kommo ha
vi hållit på med att tråka ihjäl henne. Se på henne: pannan
rynkad, blicken irrande ut i rymden, ett smärtsamt uttryck
kring munnen. En martyr!
Hon sprang upp, omfamnade Thérèse våldsamt och försvann,
lämnande generalen förbluffad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
