- Project Runeberg -  Den röda liljan /
13

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Hon föll tillbaka i sina drömmerier. Han trodde att
hon var missnöjd eller ond af något skäl som hon ej ville
säga. Han böjde sig fram öfver hennes vackra, irrande
ögon, som speglade eldskimret från härden. Men hon lugnade
honom:

— Jag vet inte alls om man talar om mig. Och hvad
skulle det för resten göra mig? Ingenting gör något.

Han lämnade henne; han skulle äta middag på klubben,
där han väntades af sin vän Caumont, som var i Paris på
genomresa. Hennes ögon följde honom med ett uttryck
af lugn sympati. Därefter satte hon sig åter och stirrade
in i askan.



Hon tyckte sig återse sin barndom, herrgården där hon
tillbragte de långa, tråkiga somrarne: de klippta häckarne,
den dystra och fuktiga parken, dammen med sitt sofvande
gröna vatten, marmornymferna under kastanjeträden och
bänken på hvilken hon hade suttit och gråtit och önskat att
få dö. Ännu den dag i dag visste hon icke hvad orsaken
var till dessa anfall af förtviflan, som föllo öfver henne i den
första ungdomen, då hennes plötsligt vaknade fantasi och
det sällsamma öfvergångsskede, som hennes kropp genomgick,
på en gång kastade henne in i ett virrvarr af begär
och fruktan. Hon var ännu ett barn, och lifvet på en gång
lockade och skrämde henne. Hon visste nu, att det att
lefva hvarken är värdt så mycken oro eller så högtspända
förhoppningar, att det tvärtom är någonting mycket alldagligt.
Hon borde ha väntat sig det. Hvarför hade hon icke
förutsett det? Hon tänkte:

— Jag såg ju mamma. Hon var en god kvinna, mycket
enkel och inte synnerligt lycklig. Jag drömde om ett helt
annat öde än hennes. Hvarför? Jag kände hur lifvet rundt
omkring mig hade en fadd smak, och jag andades in
framtiden som en luft full af sälta och doft. Hvarför? Hvad
var det jag ville, hvad var det jag väntade? Borde jag
inte ha varit tillräckligt väl förberedd på alltings
värdelöshet?

Hon var född rik, midt i glansen af en alltför ny
förmögenhet. Hon var dotter till den bekante Montessuy, som
efter att ha börjat som en liten bokhållare i en parisisk bank
hade grundat och administrerat två stora penninginstitut;
som under kritiska tider hade hållit dem uppe genom en
outtömlig uppfinningsrikedom, en oböjlig viljestyrka och en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0017.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free