- Project Runeberg -  Den röda liljan /
14

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

enastående förening af slughet och redbarhet, och som
underhandlade med regeringen som en makt med en annan. Hon
hade vuxit upp på det historiska herresätet Joinville, som
hennes far hade köpt, restaurerat och möblerat med den
största lyx, och som med sin park och sina stora dammar
på sex år hade blifvit jämförligt med ett furstligt lustslott.
Montessuy förstod att pressa ut af tillvaron allt hvad den
kunde gifva. Ateist af instinkt, ville han skaffa sig alla
köttets njutningar och allt hvad denna jord kan frambringa
åtråvärdt. Han fyllde Joinvilles salar med mästares taflor
och med dyrbara skulpturer. Han hade vid femtio års ålder
de vackraste teaterdamer i Paris och några kvinnor af värld,
hvilkas lyx han bekostade. Med hela sitt våldsamma temperament
och hela sitt klara och fina förstånd njöt han af allt
det kostbara som ett mondänt lif kan bjuda.

Under tiden trånade den stackars fru Montessuy bort i
Joinville, sparsam och noggrann, med ett uttryck af fattigdom
i sitt smala ansikte, medan hon kände sig helt obetydlig
inför de tolf jättekaryatider, som uppburo sängkammartaket
i hviket Lebrun hade målat “Titanerna, slagna med blixten
af Jupiter“. Och det var där hon dog en afton, i en
järnsäng som hon låtit ställa vid foten af den stora paradsängen,
dog af ledsnad och kraftlöshet. Hon hade aldrig älskat
något annat på jorden än sin man och sitt lilla röda förmak
vid rue Maubeuge.

Hon hade aldrig stått på förtrolig fot med sin dotter,
därtill kände hon instinktmässigt att afståndet mellan dem
var alltför stort: hon kände, att dottern hade en starkare
själ och ett mera fritt sinne; och i denna dotter, som likväl
var mild och god, anade hon Montessuys mäktiga blod, detta
brinnande i själ och i sinnen, som hade förorsakat henne
så många lidanden, och som hon lättare kunde tillgifva hos
sin man än hos sin dotter.

Men han, Montessuy, kände igen sin dotter och höll af
henne. Som alla stora syndare i köttet hade han sina
ögonblick af smittande och oemotståndlig glädtighet. Ehuru han
lefde mycket utomhus, ställde han det så att han nästan
hvarje dag kunde äta frukost med henne, och stundom tog
han henne med sig ut på promenad. Han förstod sig
utmärkt på nipper och toaletter. Han upptäckte med ett
ögonkast de brister i den unga flickans dräkt, som härrörde från
fru Montessuys ledsamma smak, och afhjälpte dem genast.
Han undervisade och uppfostrade sin Thérèse. Med sin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free