Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
öppenhet och sin litet brutala lifskraft roade han henne och
fäste henne vid sig. I hennes närhet kände han ännu något
af sin eröfrarinstinkt som man; och han, som ville vinna
allt och alla, vann också sin dotter. Han tog henne från
modern. Hon beundrade och tillbad honom.
Som hon nu satt i sina drömmerier, såg hon honom
mot det förflutnas bakgrund, och hon såg i honom sin
barndoms enda glädje. Hon var ännu i dag öfvertygad om att
det icke i hela världen fanns en mera älskvärd man än
hennes far.
Då hon gjorde sitt inträde i lifvet, misströstade hon
ända från början om att hos någon annan man finna en
sådan naturlig rikedom, ett sådant öfverflöd af kraft i
handling och tanke. Denna misströstan hade varit bestämmande
för henne också i valet af make, och kanhända också senare
i ett mera hemligt och fritt val.
Hvad hennes man beträffar, hade hon i verkligheten
alldeles icke valt honom. Hon visste knappt hur det hade
gått till; hon hade låtit gifta bort sig af sin far, som då var
änkling, och som kände sig en smula besvärad af att ha en
fullvuxen dotter att taga vara på midt i sitt rastlösa och
jäktande lif. Han ville enligt sin vana handla raskt och
väl. Han tog alla yttre fördelar i betraktande, han
uppskattade till dess fulla värde grefve Martins åttio år gamla
bonapartistiska adelskap, och han lade därtill den ärfda glansen
hos en släkt som hade gifvit ministrar åt julimonarkien och
åt andra kejsardömet. Han föll aldrig på den idén att hans
dotter skulle kunna finna kärleken inom äktenskapet.
Han smickrade sig med att hon där skulle kunna finna
tillfredsställelse för den ärelystnad som han tilltrodde henne,
glädjen att vara något och att synas, kort sagdt denna rent
yttre och materiella känsla af att vara ofvanpå, som för
honom utgjorde lifvets hela värde. För öfrigt hade han icke
någon rätt klar föreställning om hvad en dygdig kvinna
menar med att vara lycklig här i världen; men han var
fullkomligt säker om att hans dotter alltid skulle förblifva
dygdig. Detta var en punkt som han aldrig hade gjort till
föremål för reflexioner, en visshet a priori.
Och då hon tänkte på hans medfödda, absurda förtroende
i det hänseendet, ett förtroende som så föga öfverensstämde
med Montessuys erfarenhet om kvinnorna och med hans
tankar om dem, måste hon småle med en vemodig ironi.
Och hon fann däri blott en anledning att ännu mera beundra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
