- Project Runeberg -  Den röda liljan /
19

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

drefvo framför sig öfver den frusna marken ett damm, skarpt
och hvitt som salt. Hon tyckte om att ströfva fritt omkring
bland ting, som voro nya för henne. Hon höll af att
betrakta detta stenlandskap, insvept i ett mattadt och fördjupadt
ljusskimmer; att gå raskt och rakt fram längs med kajerna,
på hvilka träden sträckte sitt tylliknande kvistverk upp öfver
en horisont, rödaktig af stadens rök; att böjd öfver
bröstvärnet betrakta Seinens trånga strömfåra, i hvilken vattnet
flöt med en rytm som hade något af tragik; att njuta
melankolien i denna flod utan strandbädd, och som hvarken skuggas
af pilar eller bokar. Men på himmelen skälfde redan de
första stjärnorna.

— Man skulle kunna tro, sade hon, att blåsten kommer
att släcka dem.

Han anmärkte också att de tindrade mycket. Han trodde
icke, liksom bönderna, att det betydde regn. Han hade tvärtom
iakttagit att det nio gånger af tio förebådade vackert väder,
då stjärnorna tindrade.

I det de närmade sig Petit-Pont, funno de till höger
några stånd med gammalt järnskrot, upplysta af rykande
lampor. Hon skyndade dit och öfverfor med blicken de
utlagda varornas damm och rost. Hennes uppsökarinstinkt
vaknade, hon vände om gathörnet och vågade sig fram till
en barack, stödd mot en mur, och i hvilken det hängde
några mörka paltor under takets fuktiga bjälkar. Bakom
smutsiga glasrutor lyste där ett ljus öfver kastruller,
porslinsvaser, en klarinett och en brudkrona.

Han förstod icke hvad hon kunde finna för nöje i detta:

— Ni får ohyra på er. Hvad finns det som kan
intressera er bland allt detta?

— Allt. Jag tänker på den stackars bruden, hvars krona
sitter där, under en glaskupa. Bröllopet stod vid Porte Maillot.
Det var en man ur republikanska gardet i brudföljet. Det
brukar det vara i nästan alla bröllopståg som man ser i
Boulogneskogen om lördagarne. Ni känner ingen rörelse,
min vän, inför alla dessa stackars löjliga och olyckliga
varelser, som i sin tur få något af det förflutnas storhet öfver sig?

Midt ibland spräckta och omaka blomstervaser upptäckte
hon en liten knif, hvars ebenholtsskaft föreställde en lång
och platt kvinnofigur med håret å la Maintenon. Hon köpte
den för några sous. Hvad som gjorde henne förtjust var
att hon hade en likadan gaffel förut. Le Ménil tillstod att
han icke hade något sinne för antikviteter. Men hans tant

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free