- Project Runeberg -  Den röda liljan /
25

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


Under träden i Cours-la-Reine fattade han hennes hand
och kysste den gång på gång.

— Inte sant, Thérèse, en kärlek sådan som vår är
sällsynt?

— Sällsynt, ja, jag vet inte. Men jag tror att ni
älskar mig.

— Och ni själf?

— Jag älskar också er.

— Och ni kommer alltid att älska mig?

— Det vet man ju aldrig.

Och hon tillade, då hon såg att han mörknade:

— Skulle ni känna er mera trygg med en kvinna som
svor på att hon skulle älska er hela lifvet?

Han förblef orolig, och han såg olycklig ut. Hon hade
ett godt hjärta, och hon lugnade honom fullständigt:

— Ni vet nog, min vän, att jag inte är flyktig. Jag är
inte en liten slarfva, som furstinnan Seniavine.

Nära ändpunkten af Cours-la-Reine sade de farväl åt
hvarandra under träden. Han behöll droskan för att köra
till rue Royale. Han skulle äta på klubben och sedan gå
på teatern. Han hade ingen tid att förlora.

Thérèse återvände hem till fots. Då hon såg Trocadéros
kulle, som sprutade gnistor som ett diamantsmycke,
erinrade hon sig den gamla blomsterförsäljerskan vid
Petit-Pont. De ord hon hade kastat till henne med vinden och
mörkret: “Det syns att ni är ung!“ stego åter upp för hennes
minne, men de tycktes henne icke längre skämtsamma och
frivola, utan oroande och sorgsna. “Det syns att ni är ung!“
Ja, hon var ung, hon var älskad, och hon hade tråkigt.

*


III.



Borduppsatsen midt på bordet inneslöt en tät häck af
blommor inom sin långa oval af guldbrons, i hvars ram
örnar bredde ut sina vingar bland stjärnor och gyllene bin
under de tunga handtagen, som voro formade till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0029.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free