Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Garain lyckönskade Paul Vence till hans briljanta
paradoxer, men beklagade att tanken på detta sätt skulle göra
sig gällande på moralens och rättvisans bekostnad.
— Det finns en grundsats, sade han; det är att man
måste döma männen efter deras handlingar.
— Och kvinnorna? frågade plötsligt furstinnan Seniavine,
dömer ni också dem efter deras handlingar? Och hur får
ni veta dem?
Ljudet af rösterna blandade sig med det klingande rasslet
af bordssilfret. Salen badade i en varm luft, tung af dunster.
Rosorna fällde sina blad på bordduken. Tankarne började
brinna hetare i hjärnorna.
General Larivière sjönk i drömmar.
— När de ha spräckt öronen på mig, sade han till sin
bordsdam, skall jag draga mig tillbaka till Tours, och där
skall jag odla blommor.
Han skröt med att vara en skicklig trädgårdsmästare.
Man hade gifvit hans namn åt en ros. Det smickrade honom.
Schmoll frågade ännu en gång om man kände till parabeln
om de tre ringarne.
Furstinnan retades med deputeraden.
— Ni vet då inte, hr Garain, att man kan begå samma
sak af mycket olika motiv.
Montessuy gaf henne rätt.
— Det är mycket sant hvad ni säger, min fru, och
handlingarne bevisa ingenting. Denna idé kommer särskildt
tydligt fram i en episod ur Don Juans lif, som hvarken
Molière eller Mozart hade reda på, och som finns upptagen
i en engelsk legend, hvilken min vän James Lovell i London
har fäst min uppmärksamhet på. Man får där veta att den
store förföraren brände sina kol förgäfves för tre kvinnor.
Den första var en borgarhustru: hon älskade sin man. Den
andra var en nunna: hon ville icke bryta sitt klosterlöfte.
Den tredje hade länge fört ett utsväfvande lif, men hade nu
blifvit ful och tjänade som piga på ett dåligt ställe. Efter
allt hvad hon hade sett och varit med om hade kärleken
icke längre något att säga henne. Dessa tre kvinnor
handlade på samma sätt, men af mycket olika motiv. En handling
bevisar ingenting. Det är mängden af handlingar, deras
vikt, deras summa, som utgör en människas värde.
— Några af våra handlingar, sade fru Martin, likna oss
och ha vårt ansikte; de äro våra verkliga döttrar. Andra
åter likna oss icke alls.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
