- Project Runeberg -  Den röda liljan /
39

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lät sina fingrar, som lyste i eldskenet, glida genom hårets
floder af matt guld. Hennes ansikte, som tycktes hårdnadt,
nästan bronslikt i skuggan, hade fått ett mystiskt och nästan
oroande uttryck. Hon talade icke.

Han sade till henne:

— Du är inte ond längre, min älskade?

Och då han tvingade henne att svara, att säga något:

— Hvad vill ni att jag skall svara, min vän? Jag kan
bara upprepa för er hvad jag sade er då jag kom. Jag finner
det besynnerligt att jag blir underrättad om edra planer af
general Larivière.

Han visste mycket väl att hon ännu icke hade förlåtit
honom detta, att hon hela tiden hade förblifvit kall och sluten
och utan den hängifvenhet som eljest gjorde henne så
förtrollande. Men han låtsades tro att det bara var en liten
misstämning, som redan var på väg att försvinna.

— Min älskade, jag har ju redan förklarat saken för er.
Jag har sagt er, och jag upprepar det, att då jag mötte general
Larivière hade jag nyss fått ett bref från Caumont i hvilket
han påminde mig om mitt löfte att komma och göra slut på
räfvarna i hans skog, och jag hade svarat pr omgående. Jag
hade tänkt tala om det för er i dag. Det är tråkigt att general
Larivière kom mig i förväg, men det har ju ingen betydelse.

Med armarna lyftade öfver sitt hufvud, liksom handtagen
på en urna, riktade hon mot honom en lugn blick, som han
icke förstod.

— Ni reser alltså?

— Nästa vecka, på tisdag eller onsdag. Jag kommer
att vara borta på sin höjd tio dar.

Hon tog sin mössa af utterskinn, prydd med en mistelkvist.

— Och det är en sak som inte tål något uppskof?

— Ah, nej, inom en månad duga räfskinnen inte längre
till någonting. Och dessutom har Caumont bjudit några goda
kamrater som skulle bli ledsna om jag inte kom.

Hon rynkade ögonbrynen, medan hon fäste mössan på
sitt hufvud med en lång nål.

— Den är spännande, den där jakten?

— Ja, mycket spännande, ty räfven är slug, och det
gäller att öfverlista honom. Dessa djur ha en klokhet som
verkligen är beundransvärd. Jag har sett räfvar, när de jaga
harar om natten. De organisera en formlig klappjakt, med
särskilda uppdrifvare. Jag försäkrar er att det inte är lätt
att narra ut en räf ur hans kula. Dessa episoder af jakten

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0043.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free