Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rummet; det var ett hotellrum. Hon erinrade sig några litet
löjliga och nästan rörande ord, som han hade sagt henne.
Men det föreföll henne som om detta äfventyr hade händt
en annan, en främmande kvinna, som hon icke tyckte något
vidare om och som hon icke riktigt förstod.
Och det som hade händt nyss, hans smekningar öfver
hennes hud, allt detta var långt borta. Sängen, syrenerna
i kristallglaset, den lilla skålen af bömiskt glas i hvilken hon
hade sina nålar, allt detta såg hon liksom genom ett fönster,
som man går förbi på gatan. Hon kände ingen bitterhet,
och icke ens någon sorg. Hon hade ingenting att förlåta —
tyvärr. Denna bortresa för en vecka var ingen trolöshet,
det var ingen orätt som var begången mot henne, det var
ingenting, och det var allt. Det var slut. Hon visste det.
Hon ville det, liksom stenen, som faller, vill falla. Det var
en tyst öfverenskommelse mellan alla de hemliga krafterna
i hennes varelse och i naturen. Hon sade till sig själf:
“Jag har intet skäl att älska honom mindre än förut. Älskar
jag honom då inte längre? Har jag någonsin älskat honom?“
Hon visste det icke, och hon brydde sig icke om att veta det.
Tre år, under hvilka hon hade gifvit sig åt honom två
och fyra gånger i veckan. Det var hela månader under
hvilka de hade träffats hvarje dag. Allt detta var då
ingenting? Men lifvet har inte mycket att betyda. Och det
som man lägger in i det, hvad det i grunden är
obetydligt!
När allt kom omkring hade hon ingen rätt att klaga.
Men det var bäst att sluta. Alla hennes reflexioner förde
henne till denna punkt. Det var intet beslut; ett beslut
kan ändras. Det var allvarsammare: det var ett själstillstånd,
och en röst i blodet.
Då hon kom till den öppna platsen, som har en bassäng
i midten och vid hvars ena sida reser sig en kyrka i landtlig
stil, hvars klockor synas i en arkad, som öppnar sig mot
himmelen, erinrade hon sig den violbukett för två sous som
han hade gifvit henne en afton på Petit-Pont, invid
Notre-Dame. Hennes hjärta blef vekt vid detta minne. De hade
kanske den dagen älskat hvarandra med mera lidelse och
fantasi än eljes. Hon sökte, men fann intet. Den lilla
buketten blef ensam kvar i hennes minne, ett stackars litet
skelett af blommor.
Medan hon gick sin väg fram i tankar, följde en och
annan förbigående herre efter henne, missledd af hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
