- Project Runeberg -  Den röda liljan /
48

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

mot messhaken, med den upplyfta kalken i händerna och
företrädd af två korgossar.

Han gick med en ojämn gång, i takt med sina tankar,
som än ilade snabbt och än saktade af. Hon gick mera
regelmässigt och tycktes komma litet före. Han betraktade
henne från sidan och fann, att hon just hade den smidiga
och fasta hållning som han tyckte så mycket om. Han
iakttog de små darrningar, i hvilka mistelkvistarna i hennes
mössa då och då försattes af hennes hufvud.

Utan att tänka på det, stod han under inflytande af
tjusningen i detta nästan förtroliga möte med en ung kvinna,
som han knappt kände.

De hade kommit till den punkt där gatan breder ut sig
till en aveny med fyra rader af plataner. De följde
bröstvärnet af sten, klädt med en häck af buskager, som lyckligt
dolde de fula militäretablissementen på kajen. På andra
sidan anade man Seinen af denna mjölkaktiga luft, som
hvilar öfver vattnet de dagar då det icke är dimma. Himlen
var klar. Stadens ljusprickar blandade sig med stjärnorna.
I söder tindrade de tre gyllene spikarna i Orions bälte.

— Förra året såg jag hvarje morgon i Venedig, då
jag gick hemifrån, en härlig ung flicka, som satt utanför sin
port, med litet hufvud, kraftig och fyllig hals och präktiga
höfter. Hon satt där midt i solen och ohyran, ädel som en
amfora, berusande som en blomma. Hon smålog. Hvilken
mun! Det rikaste juvelsmycke i den vackraste belysning.
Jag upptäckte i tid att hennes leende gällde en slaktardräng,
som gick bakom mig med sin korg på hufvudet.

Fru Martin saktade sina steg vid hörnet af den korta
gata som mellan två rader af trädgårdar leder ned till kajen.

— Ja, sade hon, det är sant att kvinnorna äro vackra
i Venedig.

— Ja, de äro vackra nästan allesamman, min fru. Jag
menar folkets döttrar, arbeterskorna vid glasbruken och
cigarrfabrikerna. De andra äro likadana som öfver allt annorstädes.

— De andra; ni menar kvinnorna af värld. Ni tycker
alltså inte om dem?

— Kvinnorna af värld? Ah, det finns de som äro
förtjusande. Men hvad det beträffar att älska dem, så är det
en vidlyftig affär ...

— Tror ni?

Hon räckte honom handen och vek hastigt om hörnet.

*


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0052.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free