Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Italien, där hennes man, Marmet, “etrusken“, hade gjort
gräfningar i kyrkogårdarne. Han frågade blott:
— Har ni underrättat henne? Och när tänker ni resa?
— Nästa vecka.
Han var nog klok att icke göra några invändningar för
ögonblicket. Han beräknade att ett motstånd från hans sida
blott skulle gifva ökad styrka åt hvad han betraktade som
ett löst infall, och han fruktade att gifva kött och blod åt
denna tokiga nyck. Han vek undan.
— Ja, det är utan fråga en mycket behaglig förströelse
att resa. Jag har tänkt att vi i vår kunde fara till Kaukasien,
Turkestan och trakterna bortom Kaspiska hafvet. Det är
ett intressant och tämligen okändt land. General Annenkoff
skulle ställa vagnar och hela järnvägståg till vår disposition
på den bana han har byggt där. Det är en vän till mig,
och ni har slagit mycket an på honom. Han kommer att
ge oss en eskort af kosacker. Det kommer att ta sig rätt
bra ut.
Han envisades att vilja taga henne på fåfängans väg,
ty han kunde icke föreställa sig annat än att hon tänkte
och kände mondänt och att egenkärleken var hennes
driffjäder, liksom den var hans. Hon svarade vårdslöst, att det
kanske kunde bli en vacker resa. Han började då berömma
bergen i Kaukasus, de gamla städerna, basarerna, dräkterna,
vapnen. Han tillade:
— Vi kunna taga med oss några vänner, furstinnan
Seniavine, general Larivière, kanske också Vence eller Le
Ménil.
Hon svarade med ett litet torrt löje, att det alltid blef
tids nog att bestämma hvilka man skulle bjuda.
Han var uppmärksam och förekommande.
— Ni äter ingenting. Ni förstör er mage.
Ehuru han ännu icke ville tro på hennes plötsliga beslut
att resa, oroade det honom likväl. De hade båda återtagit
sin frihet; men han tyckte icke om att vara ensam. Han
hade icke den rätta förnimmelsen af sitt eget jag annat än
då hans hustru var hemma och allt i hans hus gick sin
vanliga gång. Dessutom hade han bestämt sig för att gifva
två eller tre stora politiska middagar innan kamrarne skildes.
Han såg sitt parti växa. Det var rätta ögonblicket att stärka
sin ställning, att träda fram och göra sig gällande. Han
sade med en mystisk betoning:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
