Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ni skämtar, sade hr Martin.
— Det tror jag knappt, sade Thérèse. Han har märkt
att själarne alltid äro ogenomträngliga för hvarandra, och
han lider af det. Han känner sig ensam då han tänker,
ensam då han skrifver. Hur man än gör, är man alltid
ensam i världen. Det är det han vill säga. Han har rätt.
Man går ständigt och förklarar sig, och man förstår
hvarandra aldrig.
— Man har gesten, sade Paul Vence.
— Tror ni inte, herr Vence, att också gesten är ett
slags hieroglyf? Men låt mig höra något nytt om hr Choulette.
Jag ser aldrig till honom mera.
Vence svarade att Choulette för närvarande var strängt
sysselsätt med att reformera den heliga franciskanerorden.
— Denna idé kom öfver honom på ett nästan öfvernaturligt
sätt en dag då han skulle gå och hälsa på Maria
vid den gata där hon bor, bakom Hôtel Dieu, en gata som
alltid är fuktig och med lutande hus. Som ni vet är Maria
helgonet och martyren, som försonar folkets synder. Han
drog i klocksträngen, hvars handtag utgöres af en gammal
hjortfot, flottig af beröringen med två århundradens
människohänder. Antingen nu martyren var på krogen eller hon var
upptagen i sin kammare, alltnog, hon öppnade icke.
Choulette ringde länge, och han drog så hårdt att han fick både
hjortfoten och klocksträngen i handen. Med sin ovanliga
lätthet för att spåra upp symboler och genomtränga tingens
dolda mening förstod han ögonblickligen att denna klocksträng
icke hade lossnat utan makternas medgifvande. Han grubblade.
Repet var betäckt af svart och illaluktande smuts. Han
knöt det om sin midja och förstod nu att han hade blifvit
utvald för att återföra den heliga franciskanerorden till dess
ursprungliga renhet. Han afstod från kvinnornas skönhet,
diktens njutningar och ärans glans, och han började studera
den helige Franciski lif och lära. Samtidigt har han
emellertid till sin förläggare sålt ett häfte vers med titeln
Smekningar, som efter hvad han påstår innehåller beskrifningar
af alla sorters kärlek. Han smickrar sig med att i denna
bok ha visat sig brottslig med en viss elegans. Men långt
ifrån att komma i konflikt med hans mystiska företag står
den tvärtom i fullkomlig samklang med detta; ty för det
första blir den, när den ses i samband med ett följande
arbete och korrigeras af detta, en mycket hederlig lärorik
bok; och för det andra kommer guldet — han säger till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
