- Project Runeberg -  Den röda liljan /
59

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjorde motstånd; hon visste att kärleken blott var en kort
och obetydlig berusning, ur hvilken man vaknade litet sorgsen ...
Och dock, om hon kanske inte visste allt ännu; om det
verkligen funnes en kärlek i hvilken man kunde sjunka ned
som i en ljuf afgrund ...

Hon släckte lampan. Hennes första ungdoms drömmar
stego upp ur det förflutna och kommo tillbaka.

*


VI.



Det regnade. Fru Martin-Bellème såg genom de drypande
fönsterglasen i sin kupé en förvirrad mängd af
paraplyer vandra likt svarta sköldpaddor under himmelens
rinnande vatten. Hon tänkte. Hennes tankar voro grå och
konturlösa som gatorna och torgen i regnet.

Hon visste knappt längre hvarför hon hade fallit på den
idén att tillbringa en månad hos miss Bell. Och noga räknadt
hade hon egentligen aldrig vetat det. Detta beslut var som
en bäck, hvars källa låg dold under några groblad, och som
nu hade svällt ut till en djup och stark ström. Hon erinrade
sig att hon på tisdag afton vid middagsbordet plötsligt hade
sagt att hon tänkte resa, men hon kunde icke återfinna den
första impulsen till detta begär. Det var icke lusten att
handla mot Robert Le Ménil så som han handlade mot henne.
Det är sant, hon tyckte att det passade henne utmärkt att
göra en tur till Florens medan han var borta och jagade räf.
Det låg en tilltalande symmetri i detta. Robert, som alltid
var glad åt att träffa henne, skulle icke återfinna henne vid
sin hemkomst. Hon ansåg lämpligt att göra honom denna
rättvisa lilla ledsamhet. Men från början hade hon inte tänkt
på det. Sedan tänkte hon icke stort på det heller, och i
verkligheten reste hon alldeles icke för det nöjet att göra
honom ledsen eller för att hämnas på honom med ett litet
spratt. Hennes stämning mot honom var mindre retlig, men
kallare och mera hård. Hon ville framför allt icke återse
honom så snart. Utan att det på något sätt hade inträffat
en brytning, hade han blifvit en främling för henne. Han
föreföll henne vara en man som andra män, bättre än de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0063.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free