Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Morlaine, talat om för henne hur världen skulle sluta. Han
frågade henne om hon icke hade varit rädd, då hon sedan
på natten hade återsedt denna tafla af hur jorden slukades
upp af lågor, eller hur den låg död och kall, hvit som månen.
Medan han talade med henne med ett litet tillgjordt
galanteri, betraktade hon bokhyllan af mahogny, som upptog hela
väggen midt emot fönsterna. Det var knappt några böcker
kvar där, men på den nedersta hyllan låg ett skelett utsträckt
med rustning och vapen. Man blef förvånad öfver att hos
denna goda dam finna denne etruskiske krigare med en hjälm
af grön brons fastsatt på kraniet och med ärgiga och
sönderfrätta lämningar af ett harnesk öfver det sönderfallna bröstet.
Tilltrasad och med en vild uppsyn slumrade han där mellan
bonbonniärer, förgyllda porslinsvaser, madonnor i gips och
små nätta träsnideriarbeten, minnen från Luzern och Rigi.
Fru Marmet hade som änka blifvit nödsakad att sälja sin
mans vetenskapliga boksamling; och af alla de föremål den
aflidne fornforskaren samlat hade hon blott behållit denne
etrusk. Det var icke emedan hon icke hade lyckats finna
köpare till honom; Marmets gamla kolleger hade lyckats
placera det åt henne. Paul Vence hade utverkat hos
styrelsen för muséerna att han skulle inköpas för Louvren. Men
den goda änkan hade icke velat skilja sig från honom. Det
föreföll henne, som om hon med denne krigare, hvars gröna
bronshjälm var omgifven af ett tunt bladverk af guld, på
samma gång skulle ha förlorat det namn, som hon bar med
så mycken värdighet, och upphört att vara änka efter Louis
Marmet, medlem af Académie des Inscriptions.
— Ni kan vara lugn, min fru; det kommer inte så snart
någon komet och törnar emot jorden. En sådan sammanstötning
har en ytterligt ringa sannolikhet för sig.
Fru Martin svarade, att så vidt hon kunde finna skulle
det inte medföra någon allvarsam olägenhet om jorden och
människorna blefvo tillintetgjorda nu genast.
Den gamle hr Lagrange gaf till ett utrop af uppriktig
förskräckelse. För honom var det af största vikt att världens
undergång blefve uppskjuten.
Hon betraktade honom. Hans sterila kranium gaf knappt
näring åt några få hårstrån, som voro färgade svarta. Hans
ögonlock släpade som gamla trasor öfver hans ännu
småleende ögon; stora skinnlappar hängde ned från hans gula
ansikte, och under kläderna anade man en förtorkad kropp.
Hon tänkte: “Han älskar lifvet.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
