Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vördnadsbjudande likhet inför lagen, som förbjuder den rike såväl som
den fattige att sofva under broarne, att tigga på gatorna och
att stjäla bröd. Det är en af revolutionens välgärningar. Efter
som denna revolution gjordes af narrar och idioter till förmån
för köparne af konfiskerade egendomar — nationalgodsen —
och efter som den i stort sedt icke tjänade till något annat än
att rikta sluga bönder och ockrarne inom borgarklassen,
upprättade den under namn af jämlikhet rikedomens välde. Den
utlämnade Frankrike åt penningmännen, som nu i hundra år ha
hållit på att fräta upp det. De äro våra herrar och mästare.
Den nuvarande regeringen, som består af några fattiga satar —
fattiga, lappiga, raggiga, skabbiga — står i finansmännens sold.
Sedan hundra år tillbaka anser man i detta förgiftade land hvar
och en som älskar de fattiga för en förrädare mot samhället.
Man är en farlig man, om man säger att det finns olyckliga.
Man har till och med stiftat lagar mot harmen och mot
medlidandet. Och hvad jag nu säger skulle aldrig kunna tryckas.
Choulette retade upp sig och fäktade med sin knif, medan
bruna fält, violetta grupper af nakna träd och rader af popplar
längs med försilfrade åar ilade förbi i det frusna solljuset.
Han betraktade med ett uttryck af ömhet det ansikte,
som han hade skurit ut i handtaget på sin käpp.
— Se, sade han, där är du, arma mänsklighet, mager
och gråtande, förslöad af skam och olycka, sådan som dina
herrar, soldaten och den rike, ha gjort dig.
Den goda fru Marmet, hvilken hade en brorson som var
kapten vid artilleriet, en älskvärd ung man, som var fäst
vid sitt yrke, blef sårad af den våldsamhet hvarmed Choulette
anföll armén. Fru Martin såg däri blott en roande fantasi.
Choulettes åsikter gjorde henne icke förskräckt. Hon var
icke rädd för något. Men hon fann dem litet tokiga, ty hon
trodde alldeles icke att det förflutna hade varit bättre än det
närvarande.
— Jag tror, herr Choulette, att människorna i alla tider
ha varit likadana som nu, egennyttiga, våldsamma, giriga
och obarmhärtiga. Jag tror att lagarne och bruken alltid ha
varit hårda mot de olyckliga.
Mellan La Roche och Dijon åto de frukost i restaurationsvagnen,
och när de hade ätit lämnade de Choulette ensam
där med sin pipa, sin munklikör och sin harmfyllda själ.
Fru Marmet talade i kupén med lugn ömhet om sin man,
som hon hade förlorat. Han hade gift sig med henne af
kärlek; han hade skrifvit de allra vackraste poem till henne,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
