- Project Runeberg -  Den röda liljan /
76

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det var en olycka som icke kunde repareras; en parisisk
tidskrift hade publicerat en af hans dikter med tryckfel,
enorma tryckfel, långa som vigvattenskvastar och breda som
Afrodites snäcka.

Han anklagade människorna och tingen för att vara
fientliga mot honom. Han var barnslig, absurd, afskyvärd.
Fru Martin blef sorgsen både af att höra på Choulette och
af regnet, och hon trodde att backen aldrig skulle ta slut.
Då hon kom tillbaka till huset med klockorna, satt miss Bell
i salongen och skref rent en dikt, som hade fallit henne in
under natten; hon skref på ett pergamentsblad med en handstil,
som imiterade gammalitalienska handskrifter. Vid väninnans
ankomst lyfte hon upp sitt lilla fula hufvud, upplyst af ett
par strålande ögon.

— Darling, låt mig presentera prins Albertinelli.

Prinsen stod stödd mot kaminen, skön som en ung gud,
med ett svart och krusigt skägg. Han hälsade:

— Ni skulle komma oss att älska Frankrike, min fru,
om icke denna känsla redan vore hemmastadd i våra hjärtan.

Grefvinnan och Choulette bådo miss Bell att läsa upp
dikten, som hon skref. Hon ursäktade sig för de osäkra
rytmer som hon, en främling, nu skulle låta höra inför den
som hon skattade högst af alla franska poeter efter François
Villon; därefter reciterade hon med sin vackra kvittrande röst:

Där invid klippans fot en rännil ringlar ner
bland grönt, najaden lik, som sjunger och som ler,
två vackra barn en kväll i gräset bytte ringar
i hägn af guden Pan och af en gud med vingar.
Gemma var hennes namn, men ingen känner hans.

Om dagen dessa två med själ och blod i dans
all världen glömde bort i skuggan under träden,
men när mot kvällen månen röd steg öfver säden
och bonden satt i ro på bänken vid sitt hus,
de vände åter in till stadens larm och brus.
Bland hopen där — två fåglar utan reden —
de kände dunkelt, utan fristad eller hem,
en aning om att lifvet ej var godt för dem.

Men djupt i skogens ro, där deras lycka bodde,
i skuggans hägn en vild och yppig flora grodde,
och invid bäckens rand bland gräs och timjan stod
en stum och sällsam ört med blommor utaf blod.
Och Gemma visste, att i plantans saft det bodde
en evig sömn och drömmar utan morgondag.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0080.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free