- Project Runeberg -  Den röda liljan /
92

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af eleganta linjer, liknande arabesker och med små graciösa
upphöjningar där fingrarne började. Han studerade dem
uppmärksamt och förtjust ända tills hon slöt dem kring sitt
parasoll. Han betraktade henne då ännu en gång, en smula
bakifrån. Bystens och armarnes smärta och rena linjer,
de yppiga höfterna och den fina fotknölen, hela hennes
form af en lefvande amfora, allt hos henne behagade honom.

— Herr Dechartre, den svarta fläcken där borta, det
är Bobolis trädgårdar, inte sant? Jag har sett dem förr,
för tre år sedan. Det fanns nästan inga blommor där.
Likväl tyckte jag om dem med deras stora, sorgsna träd.

Han blef nästan öfverraskad af att höra henne tala
och tänka. Den klara klangen i hennes stämma förvånade
honom som om han aldrig förr hade hört den.

Han svarade något, hvad som helst, och smålog ansträngdt
för att dölja sitt brutala och bestämda begär. Han
var tafatt och förlägen. Hon tycktes icke märka det. Hon
föreföll nöjd.

Hans djupa röst, som tycktes beslöjad och obehärskad,
smekte hennes öron utan att hon visste det. Hon sade,
liksom han, ord som ingenting betydde:

— Den är vacker, utsikten här. Luften är ljum.

*


XII.



Thérèse låg vaken på morgonen med hufvudet på ett
örngått, broderadt med ett vapen i form af en klocka, och
tänkte på gårdagens ströftåg, på dessa Heliga jungfrur, så
utsökta i sin omgifning af änglar, dessa otaliga barn, målade
eller skulpterade, alla vackra och lyckliga, som oskuldsfullt
sjunga ut behagets och skönhetens halleluja öfver staden.
Framför freskerna i Brancacciernas ryktbara kapell, bleka
och skimrande som en öfverjordisk morgonrodnad, hade han
talat med henne om Masaccio i ett så lefvande och färgrikt
språk att hon hade trott sig se honom framför sig, ynglingen
som var mästarnes mästare, med munnen halföppen, ögonen
blå och mörka, förströdd, döende, hänförd. Och hon hade
blifvit intagen af kärlek till dessa underbara verk från en

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0096.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free