- Project Runeberg -  Den röda liljan /
101

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med röda tak och vägar, på hvilka hon vaggades fram af
ljufva ord, medan hon såg våren spricka ut. Dechartre hade
nyss modellerat en liten Beatrice i vax åt miss Bell. Vivian
målade änglar. Prins Albertinelli stod böjd öfver henne i en
mjuk ställning med bredt rundade höfter; han smekte sitt
skägg och kastade en kurtisans blickar omkring sig.

Han sade till svar på en anmärkning af Vivian Bell om
äktenskapet och kärleken:

— En kvinna måste välja. Med en man, som är älskad
af kvinnorna, är hon icke lugn. Och med en man, som
kvinnorna icke älska, är hon icke lycklig.

— Darling, frågade miss Bell, hvad skulle ni välja, om
ni hade att välja för en annan, för en väninna som vore er kär?

— Jag skulle önska, Vivian, att min väninna kunde bli
lycklig, och jag skulle också önska henne att få lefva lugn.
Hon skulle kunna det genom att förakta allt förräderi och
alla förödmjukande misstankar.

— Men, darling, eftersom prinsen säger att en kvinna
icke på en gång kan lefva lycklig och lugn, så säg hvad ni
skulle vilja att er väninna valde, säg det, darling.

— Man väljer icke, Vivian, man väljer icke. Tvinga
mig icke att säga hvad jag tänker om äktenskapet.

I detta ögonblick inträdde Choulette, ståtlig som en af dessa
tiggare, hvilka äro en prydnad för de små städernas portar.
Han hade spelat briscola med några bönder på en krog i Fiesole.

— Se, herr Choulette, sade miss Bell. Det blir han
som får upplysa oss om hvad vi böra tänka om äktenskapet.
Jag är böjd för att lyssna till honom som till ett orakel.
Han ser icke det som vi se, och han ser det som vi icke
se. Herr Choulette, hvad tänker ni om äktenskapet?

Han satte sig och lyfte ett sokratiskt finger i höjden:

— Tala ni, min fröken, om den högtidliga föreningen
mellan man och kvinna? I denna betydelse är äktenskapet
ett sakrament. Hvaraf följer, att det nästan alltid är ett
helgerån. Men hvad äktenskapet i borgerlig mening beträffar, så
är det en formalitet. Den vikt man tillmäter det i vårt
samhälle är en dumhet som kvinnorna från förra århundradet
skulle ha skrattat åt. För denna fördom, liksom för många
andra, ha vi att tacka denna bourgeoisiens uppblomstring
och detta lössläppande af fiskaler och notarier, som man har
kallat revolutionen, och som förefaller de människor
beundransvärd, hvilka lefva af den. Det är jätten Gluff-gluff bland
dumheter. Sedan ett århundrade tillbaka släpper han dagligen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0105.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free