- Project Runeberg -  Den röda liljan /
102

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ut nya fånerier ur sina trefärgade byxor. Del borgerliga
äktenskapet är i själfva verket bara en inskrifningsakt bland
sa många andra, som staten fordrar för att hålla reda på
folks lefnadsomständigheter: ty i en ordnad stat måste hvar
och en ha sin skylt. Och i guds sons ögon ha alla dessa
skyltar samma värde. Ur sedlig synpunkt sedt har denna
inskrifning i ett smutsigt register icke ens den förtjänsten
att den kan fresta en kvinna till att taga en älskare. Att
bryta en ed, som man har svurit inför en magistratsperson —
hvem tänker ens på att kalla det ett edsbrott? För att kunna
bestå sig den njutning, som ligger i äktenskapsbrottet, måste
man vara troende.

— Men, min herre, sade Thérèse, jag gifte mig i kyrkan.
Och hon fortsatte med ett tonfall af uppriktighet:

— Jag förstår hvarken att en man vill gifta sig eller
att en kvinna vill begå en sådan dårskap sedan hon hunnit
den ålder, då man vet hvad man gör.

Prinsen betraktade henne misstänksamt. Han var icke
dum, men han var alldeles oförmögen att fatta, att man
någonsin kunde resonera utan någon afsikt, blott för att uttrycka
allmänna idéer. Han föreställde sig att grefvinnan
Martin-Bellème hade genomskådat vissa planer hos honom och att
hon ville korsa dem. Och emedan han redan tänkte på att
försvara sig och att hämnas, riktade han en sammetslen blick
på henne och sade i en ton af ömt galanteri:

— Min fru, ni visar den stolthet som är naturlig för
en vacker och intelligent fransyska, som oket trycker.
Fransyskorna älska friheten, och ingen skulle vara den mera värdig
än ni. Jag har själf lefvat en smula i Frankrike. Jag har
lärt känna och beundra den eleganta världen i Paris,
salongerna, festerna, konversationen, spelet. Men när vi komma
tillbaka till våra berg, under våra olivträd, blifva vi åter
landtbor. Vi återtaga våra landtliga seder, och äktenskapet
är för oss en idyll, full af friskt behag.

Vivian Bell studerade vaxmodellen som Dechartre hade
ställt kvar på bordet.

— Åh, just så såg Beatrice ut, det är jag säker på.
Men vet ni af, herr Dechartre, att det finns elaka människor
som säga att Beatrice aldrig har funnits till?

Choulette förklarade att han anslöt sig till dessa elaka
människor. Han trodde icke att Beatrice hade varit mera
verklig än alla andra damer, genom hvilka de gamla
kärlekspoeterna ville symbolisera någon löjligt subtil, skolastisk idé.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 00:19:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/faliljan/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free