- Project Runeberg -  Den röda liljan /
107

(1906) [MARC] Author: Anatole France Translator: Hjalmar Söderberg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


“Han äger ingenting i världen“, tänkte Thérèse, “mera
än sina verktyg, en handfull spikar, baljan i hvilken han
blöter sitt läder, och en kruka med en kaktus; och han är
lycklig“.

Hon sade till honom:

— Denna växt luktar godt, och hon blommar snart.

Han svarade:

— Om den lilla stackaren blommar, så dör hon.

Thérèse lade ett mynt på hans bord, då hon gick.

Dechartre var tätt intill henne. Han sade till henne,
allvarligt och nästan strängt:

— Ni vet det ...?

Hon betraktade honom och väntade.

Han fullbordade meningen:

... Att jag älskar er.

Ännu ett ögonblick höll hon sina klara ögon under de
skälfvande ögonlocken fästa på honom. Därefter nickade hon
jakande. Och utan att han gjorde något försök att hålla
henne kvar, gick hon bort till miss Bell och fru Marmet,
som väntade henne vid ändan af gatan.

*


XV.



Då Thérèse hade lämnat Dechartre, följde hon med sin
väninna och fru Marmet till frukost hos en mycket
gammal florentinsk dam, som Viktor Emanuel hade älskat då
han var konung af Savojen. På trettio år hade hon icke en
enda gång lämnat sitt palats vid Arno, där hon sminkad
och målad och med en violett peruk på hufvudet spelade
gitarr i de stora hvita salarne. Hon hade mottagningar för
societeten i Florens, och miss Bell gick ofta och hälsade på
henne. Vid bordet utfrågade denna åttiosjuåriga kvinnliga
eremit grefvinnan Martin om den eleganta världen i Paris,
hvars företeelser hon följde med i tidningarne och som hon
talade om med en frivolitet som åldern gjorde vördnadsbjudande.
I sin ensamhet bevarade hon ännu kulten för nöjet.

Då de kommo ut från palatset förde miss Bell, för att
undgå vinden som blåste från andra sidan floden, den bitande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 20:09:31 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/faliljan/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free